Visar inlägg med etikett personlig utveckling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett personlig utveckling. Visa alla inlägg

tisdag 16 februari 2016

En strimma hopp

Jag skrek på min Gud, som jag tyckte hade övergivit mig,
jag skrek på mina systrar och jag vredgades något alldeles vansinnigt
mot min älskade
jag var ensammast i världen i mitt mörker
allt kändes så fruktansvärt tungt,
jag såg ingen annan utväg
än att jag var tvungen att försvinna
jag, som var hon den otillräckliga,
det fasansfulla aggressiva monstret,
som hade fått den sista glädjen i hjärtat söndertrasad
det fanns verkligen ingenting kvar bland skärvorna
allt var svart, och jag var vansinnigt förlorad
och aldrig tidigare i mitt liv
har jag någonsin blivit så rädd för mig själv
jag var övertygad om,
att nu hade jag förlorat förståndet precis
Monstret måste dö!
Men så,
mitt i all hopplöshet
mitt i helvetet, från ingenstans
en strimma hopp,
en liten tunn strimma, knappt förnimbar
men ljuset ifrån den blev överväldigande
för mitt destruktiva ångestmörker
det var som att livsglädjen på nytt
försiktigt sträckte sig fram och omfamnade mig,
och mitt söndertrasade hjärta
fick ömt omfamna livsglädjen igen
jag påmindes om kärleken, som finns överallt runtomkring mig,
omkring oss, att den inte alls var onåbar någonstans långt borta,
utan närvarande just nu här, i livet
i mig,
Gud fick mig att känna, att han fanns där och bar mig
och han viskade till min själ, påminde mig kärleksfullt
att jag har en plats här, och den är inte förgäves,
den är oerhört värdefull,
jag är en kraftfull skapelse
och jorden behöver mina andetag, min kärlek
jag har utrymme att finnas här i hela mitt jag
och min väg tillbaka till mig själv, och mitt bästa jag,
blir nog inte helt problemfri, fortfarande finns mycket som gör ont
fortfarande finns mycket mörker
men jag möter det inte ensam
det finns kärlek
och från och med idag, är mina steg inte vacklande, är mina steg
fast beslutsamma,
från och med idag
andas jag hoppfullt igen.


Det finns en kärlek som bär i oss alla.  

söndag 28 juli 2013

Levnadsglöd

Bild lånad ifrån google


Bara för att jag har svidat om
ifrån nattsvart klädsel
till hoppets lila,
ska du inte tro
att jag inte känner smärtans pinande sveda
jodå, jag vet hur det är
att trampa i likadana skor
som du gör nu
för jag vet
vad smärta innebär
hur själslig trasighet
ihärdigt värker sönder en
dödar glädje, frigör ångest
lämnar hjärtat uppsvält och sårigt
och själen i ett aldrig sinande evighetsmörker
jag vet
hur det känns
när varje dag, är en blodig strid
som man ska utkämpa,
ett oövervinnligt krig
med en fiende som tycks vara
en övermäktig
jag vet hur det är
att vilja slita av sig
sin för trånga hud
när man fallit till knä
i panisk smärta och gråter hysteriskt
för att man inte kan andas
oövervinnliga otäcka otillräcklighet
hopplöst svart
vaför
vad ska livet vara bra för
gnagande rädsla
nej jag har inte glömt,
har inte slutat kämpa
jag har bara valt att tro
tro på mig själv
på den kraft jag har inom mig
tro på att vi människor
kan uträtta storverk
fantastiska under
tro på
att även i ett jordligt
brinnande helvete
kan jag ta mig igenom de brännande lågorna
om så med svett kött och en frän doft
brännmärkt för livet
så kan jag göra det,
ja jag kan göra det
för en ljusare morgondag
striderna upphör kanske aldrig helt
men jag väljer att tro
att jag iallafall kan slippa, kanske bara behöva kämpa
vartannan dag
med den övertygelsen,
ska jag inte tillåta mig att kämpa?
Inte tillåta mig att
få njuta av den stunden
även om jag vet att de slickande lågorna
återigen kommer bränna mig imorgon,
att jag kommer bli grillad
tills jag önskar livet ur mig själv
nej
jag har inte glömt
har inte slutat min personliga strid
men jag har heller inte glömt
vilken fantastisk gåva livet är
och att det går att välja
att se och vara tacksam för det man har
istället för att lista och sörja allt det man inte har
att det finns
kärlek, finns
glädje
för jag vill välja att kontrollera och leva min gåva
och inte låta gåvan glida mig ur händerna
det är inte lätt
men det är en möjlighet
kan jag med mitt ångestbonade bröst
så kan även du min vän
och jag vill välja att
att tro att det kan fylla även mitt liv
måste få tro att allt inte
är förjäves
det håller min demon i schack
får mig att strida framåt med levnadglödgad blick
iklädd lila skrud,
istället för min tidigare nattsvarta
smärtoklädnad,
får mig att tända
hoppets eld
och kan jag tro på mig själv
borde även du kunna unna dig
att göra det.