"God morgon lilla gumman!" Sa pappa Lennart och
tittade upp ifrån tidningen han satt och läste ur. "Pappa jag hade
världens bästa dröm inatt!" Sa lilla Maja och klättrade upp i pappas knä
och gav honom en puss. "Vet du, jag träffade farfar inatt och mormor också!"
"Berätta."
"Jag vet att det inte var längesedan farfar dog. Men
han var inte död i min dröm pappa, inte mormor heller. Han hade bara rest till
en annan värld och där bodde han i ett jättestort gult hus tillsammans med
mormor och andra släktingar som är döda ifrån jorden. De hade alla en våning
var att bo på så det var ett väldigt högt hus. En del bodde hela familjer
tillsammans, och i en del precis som farfars fanns det rum som stod och väntade
på oss. Men farfar sa att dom kan vänta länge än, så det är ingen brådska. För
även om dom saknar oss, så har dom det bra och roligt tillsammans. Ingen är
ensam där i deras värld, förutom när man vill vara ensam förstås. Och dom har en
jättestor trädgård till huset med massvis med blommor,och där växer ett stort
lila träd med guldfärgade blad, där det växer diamantfrukter på, som smakar precis som
ens favoritgodis. Det kallas livets träd och farfar säger att mormor brukar
koka saft på dom fina frukterna.
Ibland händer det att trädet sjunger, och sången sprider sig sen ifrån trädets rosa hjärta och sen vidare ut i
grenverket som regnbågsfärgade virvelvindar som flyger genom
världen, himmeln, rymden och evigheten. Och när stjärnorna hör sången så börjar
dom att dansa och skratta lyckligt. Det är det vackraste trädet och den
vackraste sång man någonsin kan tänka sig pappa. Mormor sa att när stjärnorna
dansar brukar de släppa glittrigt stjärnstoff över hela deras trädgård, så mormor
brukar samla upp det och sen använder hon det för att sticka koftor, halsdukar och mössor
med. Det blir glittrigt och jättefint. Och när man bär de kläderna blir man
inte ledsen eller rädd längre. Jag bad mormor sticka en tröja till dig, för att
du har varit mycket ledsen sen farfar dog, men hon sa att det tyvärr inte fanns
någon postförbindelse mellan våra världar. Men visst skulle hon sticka en tröja
att ha i beredskap ifall du skulle komma dit och hälsa på precis som jag gjorde inatt!"
Åh sen lekte jag med deras hoppetossa." "Vad är en hoppetossa?"
frågar pappa och tittar förundrat på sin lilla dotter. "Deras husdjur
såklart. Fluffy, han är jättesöt. Han ser ut som en annorlunda ekorre, fast
större och med jättelånga öron och ännu längre svans! Och pälsen är fluffig och
lika orange som en apelsin. Och dom kallas hoppetossor för att dom studsar fram
lätt som en plätt som studsbollar. Dom finns i alla möjliga färger och dom
brukar använda regnbågar som rutschkanor. Sen åt farfar, jag och mormor nybakta
kanelbullar och drack diamantfruktssaft tills jag plötsligt vaknade."
"Det var en fin och rolig dröm du hade Maja, tack för
att du delar den med mig."
"Pappa. tror du att den världen finns därute någonstans?"
"Jag vet inte, det är inget som har synts på forskarnas
satellitbilder. Det är nog en värld man bara kan besöka i drömmarna precis som
du gjorde." svarar pappa Lennart och tittar ömt på Maja.
"Hmm" säger Maja aningen besviket. Pappa Lennart
ändrar sig snabbt.
"Det är nog en hemlig värld Maja, så måste det vara. Det är därför forskarna inte har upptäckt den ännu!"
"Ja, hemlig värld!" Utbrister Maja glatt och
hoppar ner ifrån pappas knä och springer mot sitt rum. "Jag är den som
vet. Jag är den första som fick åka dit, jag ska måla teckningar så att du får
se hur det ser ut!" Ropar Maja entusiastiskt där hon skyndar till sitt
rum. "Bra idé! ropar pappa.
Hon har bra fantasi hans lilla Maja tänker han,
och en bra historieberättare är hon också precis som hennes farfar hade varit.
Det hög till i hjärtat av saknad. Men snart log pappa Lennart drömskt med hela
ansiktet. Hur barnsligt det än var, så var det en trösterik tanke att se sin
pappa sitta där i trädgården tillsammans med svärmor Gullvi och dricka diamantfruktsaft
och äta bullar, omgiven av vackra blommor och en apelsinorange hoppetossa.
Inspirerad av skrivpuffs ord: Satellit.