Måste, måste inte

Muren ska rämna en dag

våga, få tro

hoppas i ett oövervinneligt mörker

muren måste rämna.

Jag ser, alla ser,

vilket vackert villaområde ni har byggt

där era barn lekandes kan springa omkring

skratta högljutt,

vad fint, hjärtvärmande

idylliskt

något att vara stolta över,

ni förtjänar att få bo i fina bra hem

verkligen,

men det finns problem

när era mysiga bosättningar

byggs på nerblodad ockuperad mark,

där era barn hörs nu,

finns minnet av andra barns röster

sjungandes i vinden

där era barn skrattar nu

har andra barns röster

brutalt tystats ned

där era hus står

ligger andra människors hem i ruiner

när ni behandlar de som bodde där innan er

som skadedjur som ska fördrivas

Förintas!

Flera timmar om fredagarna

frustrerat stampande

står kvinnorna i svart

tålmodigt i rondellen

fast skit kastas över deras namn

över det dem gör

tålmodigt

varje fredag

sedan många år tillbaka

tydliga skyltar i händerna

Stoppa Ockupationen!

Måste våga hoppas

måste våga få tro

ingenting varar för evigt

de kan leva tillsammans med er

men de vill ha frihet för sina barn och barnbarn

de vill ha sina mänskliga rättigheter,

som ni har stulit ifrån dem, tillbaka

de vill slippa vara fängslade i sitt eget land.

Det är lätt att vara kaxig

när man har tungt beväpnad militär

som bevakar ens intressen och beskyddar en

när man river människors hem och fördriver dem från deras mark

för att sedan bygga åt sig själv

och man stjäl deras tillgång till vatten

stjäl deras mänskliga rättigheter

ögon med vapen som kontrollerar allt

för att tvinga dem till underkastelse, lydnad

på marken som ni nu har stulit ifrån dem

stulit!

Muren ska rämna

måste inte fördriva

måste inte döda

måste inte kasta molotovbomber

splittra familjer

måste inte skada

måste inte behandla som skadedjur

måste inte begå folkmord

måste däremot

låta Palestinierna få leva

som människor,

ockupationen måste falla

måste falla

måste

frige Palestinierna

Din sjukdom

Solen lös för oss,

värmde oss för en stund

stjärnorna förtrollade oss bortom tid och rum i vår kärlek

och jag fick vara din egen magiska måne

tiden var för dig och mig

de två galningarna

allt skulle vi klara av tillsammans,

allt ville vi dela tillsammans,

men jag blev till en sjukdom

som spred sig i din kropp.

Jag blev ditt hjärtas lidande,

din svidande magvärk,

din bultande exploderande smärta i huvudet

jag blev de röda ärrfårorna över din hud

blåmärkena på dina armar och ben

dina axlars tunga börda

din vackra ryggs smärta

dina kinders tårar

din själs trötthet.

Andas fridsamt älskade

du får lysa stark i din egen kärlekskraft nu

du ska få se att du blir frisk nu,

nu

slipper du din sjukdom.

Ta hand om dig min älskade.

Kärleken talar sitt eget språk

Åh vad det sticker i era ögon,

när jag går hand i hand,

med min älskade,

vad de kulturella och religiösa skillnaderna

kliar ert förstånd till vansinne

för att ni med era fördomsfulla ögon

ser ytteligare en arab, och det skrämmer er

för alla vet ju hur araber är,

så ni dömmer ut min älskade

redan innan ni har träffat honom,

han får ingen chans att visa er

sin fantastiska personlighet

för ni är rädda för muslimer,

tror att det ni ser på tv och läser i manipulerad media

är den enda sanning som finns,

ni tror att alla muslimer

är kvinnoförtryckare och terrorister

det gör ont i hela mig

att ni är så inskränkta,

men det är ni som går miste om

att lära känna kärleksfulla fina människor

säg vad ni vill

jag vet att

kärleken talar sitt eget språk,

inte människans

kärleken bryr sig inte

om kulturella skillnader

och så länge han väljer mig

och jag väljer honom

så är det också han och jag

som ska välja att ta striderna

som kan uppstå mellan oss,

inte ni

ni behöver inte tycka synd om mig

när jag går hand i hand med min älskade

den här ”svenska vikingen”

har hittat sitt hjärtas kung, glädje

i en vacker palestinier

och när han sjunger för mig på arabiska

så dör mitt hjärta av glädje,

när han skrattar

bubblar min själ över

överväldigas

och i hans kyss försvinner jag helt

i hans famn är jag totalt förlorad

och så länge jag väljer honom

och han väljer mig

och kärleken växer i oss,

kan inget i världen, förutom döden

skilja oss åt.

En strimma hopp

Jag skrek på min Gud, som jag tyckte hade övergivit mig,

jag skrek på mina systrar och jag vredgades något alldeles vansinnigt

mot min älskade

jag var ensammast i världen i mitt mörker

allt kändes så fruktansvärt tungt,

jag såg ingen annan utväg

än att jag var tvungen att försvinna

jag, som var hon den otillräckliga,

det fasansfulla aggressiva monstret,

som hade fått den sista glädjen i hjärtat söndertrasad

det fanns verkligen ingenting kvar bland skärvorna

allt var svart, och jag var vansinnigt förlorad

och aldrig tidigare i mitt liv

har jag någonsin blivit så rädd för mig själv

jag var övertygad om,

att nu hade jag förlorat förståndet precis

Monstret måste dö!

Men så,

mitt i all hopplöshet

mitt i helvetet, från ingenstans

en strimma hopp,

en liten tunn strimma, knappt förnimbar

men ljuset ifrån den blev överväldigande

för mitt destruktiva ångestmörker

det var som att livsglädjen på nytt

försiktigt sträckte sig fram och omfamnade mig,

och mitt söndertrasade hjärta

fick ömt omfamna livsglädjen igen

jag påmindes om kärleken, som finns överallt runtomkring mig,

omkring oss, att den inte alls var onåbar någonstans långt borta,

utan närvarande just nu här, i livet

i mig,

Gud fick mig att känna, att han fanns där och bar mig

och han viskade till min själ, påminde mig kärleksfullt

att jag har en plats här, och den är inte förgäves,

den är oerhört värdefull,

jag är en kraftfull skapelse

och jorden behöver mina andetag, min kärlek

jag har utrymme att finnas här i hela mitt jag

och min väg tillbaka till mig själv, och mitt bästa jag,

blir nog inte helt problemfri, fortfarande finns mycket som gör ont

fortfarande finns mycket mörker

men jag möter det inte ensam

det finns kärlek

och från och med idag, är mina steg inte vacklande, är mina steg

fast beslutsamma,

från och med idag

andas jag hoppfullt igen.

Det finns en kärlek som bär i oss alla.