Det var dags att börja om nu. Skriva ett nytt kapitel, och
ett bättre sånt än det som hade varit. Det gamla bönehuset som hade blivit
ombyggt till bostad men sin fantastiska trädgård, gav henne en sådan
hemmakänsla. En dragningskraft som talade till varenda cell i hennes kropp om
att det var hon som hörde hemma där. Hon och ingen annan. Trollbands hon av huset med sina synliga takbjälkar, breda
träplankor till golv, och den murade eldstaden, var det ingenting mot känslan
hon fick i den vackra trädgården som hade anlagts på baksidan av den gamla
byggnaden. "Ljuvlig, helt ljuvlig" tänkte hon. Som om alla
hundraåriga böner i den gamla byggnaden hade helgat platsen med dyrbar kärlek och gjort det till ett
eget paradis på jorden, och hon visste nu att det var hennes livsuppgift att få
fortsätta att vårda platsen och ge den, den kärlek den behövde och förtjänade. "Det
är jag som ska ge den här trädgården den kärlek den behöver, kosta vad det kosta
vill! Du ska bli min" Viskade hon och blickade på det slitna gamla ansiktet innan hon vände på klacken för att gå därifrån. När en vindpust plötsligt
kom likt en andedräkt ifrån ingenstans, och smekte hennes kind såg hon det som
att gnomen gav henne sin välsignelse och hon gick vidare runt i trädgården och
förfördes av den söta blommiga doften växterna förde med sig. Hon hörde inte
skrattet som ljöd genom buskarna eller den obehagliga rösten som sa "Det är inte jag som ska
bli din, det är du som ska bli MIN!" .
Uppgiften ifrån skrivpuff:Skriv en text (t.ex. skönlitterär, poem, debattinlägg, kåseri) med inspiration av fotot