tisdag 30 juli 2013

Porslinsrommantik



Bild tagen av mig.


Gula
likt en maskros i vårgräsets grönska
det finns en till dig med,
koppar för två
så titta förbi mig
du är varmt välkommen
när du har tid över.
låt oss glömma vardagens problematik
låt oss glömma
att ensamheten ibland är olidligt påträngande
när han knackar på dörren,
låt oss glömma allt vi behöver pengar till,
låt oss dricka glädjen i livet
låt oss tillsammans skapa solminnen
stunder att minnas,
stunder att längta till
för vem kan tillåta sig att känna sig ensam
med en vän som dig,
vem kan tillåta sig att gråta över icke ägda pengar,
när det är gratis att vara med en kär vän.

Att umgås med dig
är som att lägga ett puzzel
där bitarna sakta faller på plats efter hand
allt blir lite mer vardagspoetiskt för en 
romantiker som mig,
när jag får dela min syn och utforskande blick på världen,
mina tankar, med dig.

För jag är tacksam för det jag har

tacksam, för det som är
fortfarande och föralltid hopplöst förälskad i livet
i det som är, just nu
att andas just nu
antingen närvarande eller också typiskt för mig
bortirrad i en fantasi, en dagdröm
där allt är möjligt.

Andetaget som är, just nu
är det som räknas,
det är solen som faller över sommarlandskapet
det är brisen i det darrande lövverket,
havets kluckande när vågorna rullar mjukt in mot land,
eller regnet som slår mot asfalten
hur det än ser ut, är det nu som räknas
och just nu känner jag mig stark nog
att dricka solen och sprida livet
att välja glädje
en kopp till mig, gul likt en
förevigad aprilmånad full av grönska
och en till dig
när du har tid
välkommen.



söndag 28 juli 2013

Levnadsglöd

Bild lånad ifrån google


Bara för att jag har svidat om
ifrån nattsvart klädsel
till hoppets lila,
ska du inte tro
att jag inte känner smärtans pinande sveda
jodå, jag vet hur det är
att trampa i likadana skor
som du gör nu
för jag vet
vad smärta innebär
hur själslig trasighet
ihärdigt värker sönder en
dödar glädje, frigör ångest
lämnar hjärtat uppsvält och sårigt
och själen i ett aldrig sinande evighetsmörker
jag vet
hur det känns
när varje dag, är en blodig strid
som man ska utkämpa,
ett oövervinnligt krig
med en fiende som tycks vara
en övermäktig
jag vet hur det är
att vilja slita av sig
sin för trånga hud
när man fallit till knä
i panisk smärta och gråter hysteriskt
för att man inte kan andas
oövervinnliga otäcka otillräcklighet
hopplöst svart
vaför
vad ska livet vara bra för
gnagande rädsla
nej jag har inte glömt,
har inte slutat kämpa
jag har bara valt att tro
tro på mig själv
på den kraft jag har inom mig
tro på att vi människor
kan uträtta storverk
fantastiska under
tro på
att även i ett jordligt
brinnande helvete
kan jag ta mig igenom de brännande lågorna
om så med svett kött och en frän doft
brännmärkt för livet
så kan jag göra det,
ja jag kan göra det
för en ljusare morgondag
striderna upphör kanske aldrig helt
men jag väljer att tro
att jag iallafall kan slippa, kanske bara behöva kämpa
vartannan dag
med den övertygelsen,
ska jag inte tillåta mig att kämpa?
Inte tillåta mig att
få njuta av den stunden
även om jag vet att de slickande lågorna
återigen kommer bränna mig imorgon,
att jag kommer bli grillad
tills jag önskar livet ur mig själv
nej
jag har inte glömt
har inte slutat min personliga strid
men jag har heller inte glömt
vilken fantastisk gåva livet är
och att det går att välja
att se och vara tacksam för det man har
istället för att lista och sörja allt det man inte har
att det finns
kärlek, finns
glädje
för jag vill välja att kontrollera och leva min gåva
och inte låta gåvan glida mig ur händerna
det är inte lätt
men det är en möjlighet
kan jag med mitt ångestbonade bröst
så kan även du min vän
och jag vill välja att
att tro att det kan fylla även mitt liv
måste få tro att allt inte
är förjäves
det håller min demon i schack
får mig att strida framåt med levnadglödgad blick
iklädd lila skrud,
istället för min tidigare nattsvarta
smärtoklädnad,
får mig att tända
hoppets eld
och kan jag tro på mig själv
borde även du kunna unna dig
att göra det.

lördag 27 juli 2013

Förbländande skönhetsillusion

Genom spritångande andedräkt
har vänliga ord talats till henne
genom alkoholglänsande blick
har man närmat sig henne
kärleksfullt smekt hennes hy
och hungrigt kysst hennes läppar
beskådat henne utan avsmak,
som om hon vore någon att titta åt
genom dimmbeslöjad alkoholglans
har man smekt,
monstret till en skönhet,
välsmakande kyssar
som har återupplivat en längtan inom hennes
välskyddade smärtande bröst,
hängivelsens ögonblicksförtrollning
och hon har gett av sig själv och
tagit farväl
med ett leende på läpparna
och en tår längs med kinden
för hon vet att gryningstimmen ska komma
den närmar sig, kommer
borta
är nattens magiska glimmer
och när hjälten vaknar till
och inser att det är en best
och inte en skönhet han har vilandes intill sig,
med avsmak i blicken
kommer han inte bära den längtan han väckt till liv inom henne
kommer det inte vara kärleksfulla ömsinta smekningar
som rinner längs med hennes kropp,
utan livets blod
när hon andas ut en sista gång
i grynningstimmens förbländande skönhet
naken och ful
och söker hans blick,
hjälten
som hon tog till sig
och kysste kärlek i
som inte ville veta av henne
inte kännas vid henne
i slutändan
som nu har gett henne
nådastöten,
blod över de läppar
som igår var kyssbara,
blivit hennes fall
ingen älskar,
ett monster
förblir ensamt.



Bild lånad från google.

fredag 26 juli 2013

Livets nät


Bild lånad ifrån google.


Som ett spunnet nät
med glittrande droppar av morgondagg
när dagen föds på nytt
ett vackert spindelnät
med en mittenkärna,
där allt börjar, allt har sin kraft
tunna skira trådar,
tråd på tråd
bildar ett helhetsmönster,
som ett ofärdigt konstverk
som hela tiden byggs på,
breder sig vidare ut mot universum
där varje liten del
är av betydelse för helheten
varje liten själ
inspunnet i evighetens nät
varje del
hör ihop,
för vi är ett
ett och samma,
här och var är nätet trasigt
små hål lite vartstans,
men minnet av de förlorade delarna lever kvar
föralltid sammanlänkade med mönstrets helhetsbild
försvinner aldrig helt,
och nätet stärks av de nya trådar som spinns längre ut i spetsen
ta ny form
fortsätter att växa
varje liten skir tråd
hör till
föralltid sammanlänkade

i nätets mönsterbild.

tisdag 23 juli 2013

Aldrig annat än en dröm

Din blick
bränner upp en längtan i mitt bröst
känslor
som jag dolt så väl
för mig själv
inte visste att jag hade inom mig längre
längtan
en önskan efter mer,
vill smaka din hud
mot min
omfamnandes
runtslingrandes
nakna i natten
utan någon tid i världen att passa,
dina läppar så rätt mot mina
doften av dig intill mig,
mot mig,
överallt omkring och över mig,
det är något med hur din röst klingar
så rätt i mina öron
dina vackra händer
vet precis
hur de ska smeka mig i trance
till glömskan
till de problematikfria paradiset,
där fokus bara vilar på oss
dig och mig
just i detta nu
din blick
som hungriga lågor
i mina ögon
gör mig alldelles svag
bränner längtan i min själ
en sannerligen vacker fantasi
men aldrig annat än en dröm.

lördag 20 juli 2013

Oförbrukad

Lägg av nu
med dina patetiska fasoner
hur länge tänker du
vara vingklippt
snälla skärpning
föhelvete,
sluta analysera sönder
varje liten puzzelbit
ibland blir man sårad,
det suger att det ska vara så
det är något man ska växa sig igenom
sluta gömma dig
livet tillhör dig också
jorå visst sörru
kasta dig ut i det
drick upp varje liten droppe av det
lev lite människa
och njut av att leva
det hör tiden till
att nötas
bli kantstött och krackelerad
vem vill dö
oanvänd
utan minsta spår av
att man levt.


Bild lånad från google

torsdag 18 juli 2013

Jordbunden Ängel

Bild lånad ifrån google.


Vacker i sitt slag
är den människa
som i kärleksfull omtanke
väljer att bre ut sina skyddande vingar
över en trasig medmänniksa
som i livets låga, sprider kärlekens fördomsfria ljus.

Unik skönhet i sin själ
har den människa
som väljer att vara en medmänniska,
som obedd delar med sig av sin levnadsvisdom
i det syfte att sträcka ut en hjälpande hand
när stunden kräver det
som väljer att se,
då andra väljer att titta bort.
Som gör en outsäglig skillnad i någons liv
genom tid, mod och omtanke
att ta till sig och lyssna till
en främling.

Vacker i sitt slag,
den människa som kan sprida sitt ljus och älska sig själv villkorslöst
utan att älska andra mindre för det
unik och fantastisk i sitt slag den människan,
en jordbunden ängel.





Till Peter.
fina omtänksamma kärleksfulla vän
en riktig inspiratör,
en jordbunden ängel.






Kärleksdrottning

Se där kommer hon åter gående,
bredvid ängar av blommande tulpaner och vildrosor
hon kommer med regnbågens alla färger,
hon som går med änglar och andar intill sig.

De visa ordens drottning,
i hennes välstylade blonda hår
syns tydligt det spår av den lekfulla levnadsglädje
som explosionsartat sprudlar inom henne.
Hon står stolt med båda fötterna på jorden
med kärleken strålandes ifrån evigheten,
ifrån moder jord själv och upp genom hjärtat
och vidare ut omkring sig
vidare mot en bredare rymd och ner igen.

Med händerna vilandes på de jeanskjols beklädda höfterna
beskådar hon med glädje, vördnad och respekt
de fyra underverk som hon burit inom sig, de vackra sönerna.
Runt hennes hals gnistrar ett skimmrande hjärta av strass
i hennes ögon glittrar ett magisgt glimmer av ljus
likt ögonen hos ett hoppfullt barn.
Hon tror att allt är möjligt och runt henne sker vardagsmagi, mirakel
när de frön hon vattnar med sin kärlek
mirakulöst slår ut till en färgsprakande praktfulla blomma
som hon hela tiden har vetat fanns där
för hon har sett det i ens ögon.
Hon strålar vacker likt solen själv
och hennes unika ljus och ledande visdomsord
helar,
likt en ömsint smekning över det gråtande barnets kind
berör hon ens hjärta.

Ibland händer det att hon känner sig liten
men aldrig att hon är liten i sin kärlek till andra
och i andras kärlek till henne förblir hon alltid stor.
Åh de blommor som hon så omsorgsfullt har skött om
kommer pollinera sig, ifrån en kruka, till en blomsterrabbat,
till en vildvuxen slätt av stora färgstarka blommor.
Så sprider sig regnbågens färger ifrån henne och vidare
så sprider sig kärlekens rosa skimmer
ifrån hennes gränslöst stora hjärta och vidare ut genom de hon har omkring sig
och åter vidare ut i evigheten.



Bild lånad ifrån google


Till min vackra Ann,
Tack för att du är en del av mitt liv.













Pånyttfödelse

Du har kraften inom dig
att likt fågel fenix
resa dig ur askan av ditt forna jag
du har alla möjligheter
att se en ny gnistrande vacker fjäderskrud bildas
som du kan bära med stolthet
och känna kärlek inför
för det är ur askan
där ingenting längre finns kvar
som allt kan börja om
skapas på nytt
pånyttfödelse

Syrran Sara

Jag minns
små elakheter, jävelskap
lite på skoj sådär,
jag minns
att du brukade läsa högt för oss
om kvällarna, innan vi skulle sova
jag minns hur ditt lockiga hår
flöt ut över kudden
i sängen med överkastet,
det brun vit virkade mormorsrutorna,
jag minns att den bilden
kunde vara en trygghet för mig
om jag vaknade rädd i mörkret,
tittade mig förvirrat omkring
om änuu en mardröm spökat för mig
och jag kände mig liten och övergiven
ljudet av dina och tvillingsysterns andetag, lättnad
jag var inte ensam.

Jag minns att vi tog långa promeader, vi tre
när luften i lägenheten blev för jobbig att andas
ut i grönskan, tid för oss
åh hur vi pratade med varandra, fanns till för varandra
och trots små syskonelakheter
fanns vi alltid där
redo
att ställa upp för varandra.

Jag minns hur våra små barnhänder
slöt sig om lupinernas stjälkar
där de stod högresta och stolta längs vägkanten,
rosa och blålila svajande i sommarbrisen
dina händer något större än våra
plockandes en bit hemtrevnad
kärlek.

Jag minns hur vi tryckte ihop oss i soffan
tätt, tätt intill varandra, så nära det gick
o närmre ändå,
du luktade så gott
och vi pysslade med varandras hår, minns
hur du läste texten högt för oss, om det var utländska filmer
hur du förklarade handlingen enklare
om det var invecklat
så att vi också skulle få
förstå.

Jag minns hur du tog hand om oss
lät oss vara med dina kompisar och dig
och leka häst ute i gräset
när våra jämnåriga kamrater
inte ville veta av oss.

Jag minns
hur vi plaskade i vattnet,
skvätte ned varandra
simmade mot varandra under ytan
bar omkring varandra i famnen
som om vi var små bebisar,
skrattade glädje tillsammans,
skapade liv tillsammans,
som vi kunde stå ut med, njuta av,
 så länge vi var tillsammans
för det var en självklarhet
att vi älskade varandra.

Jag minns alla dina färglada parfymflaskor på den översta hyllan
spännande och lockande, med alla sina färger och dofter
wow, vad du kunde mycket i mina ögon
du var alltid så intressant att prata med
hade mycket att lära ut.

Jag minns hur du gjorde varm choklad till oss
inte på oboypulver, utan på riktig kakao
wow, tänk att du kunde göra det,
och gjorde det för oss.
sen drack vi det tillsammans
som en liten högtidsstund
som
värmde både kropp o själ.

Jag minns så mycket kära du
ler för mig själv
jag har inte glömt
det är gamla minnen jag lever på nu
när vi inte ses så ofta längre
när sådana trivaliteter som tid och pengar
få vara med och bestämma om
hurvida vi ska få träffas eller inte.

Jag minns så mycket,
mycket vill jag glömma
men aldrig det, aldrig dig
tacksamhet och kärlek strålar genom mig
det är det jag lever på
tills vi ses igen
skrattar glädje tillsammans igen
och skapar nya vackra minnen
till livets fotoalbum.

Tack fina du.


Syrran Sara, sist vi sågs <3
Älskar dig

onsdag 17 juli 2013

Av mitt hjärta.


Bild lånad från google.

De, som har valt att dela sina liv tillsammans med mig. Gå bredvid mig längs vägen i detta liv. Denna omtumlande och fantastiska resa som inte lämnar någon oberörd.

De människorna vet redan att poesin, texten flyter i mitt blod. Andas i mig, genom mig. Alla kan inte förstå det. Alla kan inte gilla det. Alla kan inte skriva likadant. Det är okej, det kräver jag inte av er älskade medmänniskor. Bara att ni ska acceptera mig för den jag är.. För jag måste vara sann mot mig själv även om ni uppfattar mig som flummig ;)

För jag kan gå i gång, bli exalterad, skriva ord om det allra minsta, till det allra tyngsta och jobbiga. Ångest, agression, glädje, positiv energi, reflektioner, grubblerier, flummande, Tankar och känslor allt i den härliga föreningen som är jag. En bit av poetens liv. VardagsPoetens liv. För att jag har skrivit så länge jag kan minnas och det tog fart på allvar redan i femte klass. Jag är inte på något sätt ett proffs, det är bara något jag brinner för, för att det brinner i mig..

För att jag älskar att bygga upp. Skapa med ord. Sätta fantasin till verklighet, om så bara på ett blad eller en skärm. Ibland kommer det över mig så häftigt, det bara sprutar ord ur mig till höger och vänster att jag knappt kan hålla isär det och veta vad som hör till vad. Som ett tvång som måste ut. Men ett glädjefyllt tvång.

Överallt, finns det ord.  Finns nog inte ett block jag äger där det inte någonstans är nedklottrade poesiord. För poesi, är en del av min vardag, mina andetag. Så nu har jag startat den här bloggen. För mina texters skull. För de behöver få hamna någonstans mer än bara i mappen för Mina dokument och ett och annat på fb.. Åh jag vet, att endel av er har intresset av att andas poesi med mig, och många av er är nyfikna även om ni inte säger er gilla poesi.

Så här är min skrivarblogg, en bit av poetens liv.
Varmt välkomen att läsa mina texter och tyck till.

Så varmt välkomna att glädjas, att förundras, att klia er oförstående i huvdet, att fråga er: Hur tänkte hon nu? Att vända er i avsmak, att skratta igenkännande, att gråta. Här bjuder jag er en bit,
av mitt hjärta.

Vänligen eder, JPJ

   Jessika Poeten Johnsson