tag:blogger.com,1999:blog-18198857780775973012024-03-12T18:38:43.504-07:00Poetens AndetagJessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.comBlogger80125tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-14392026190921694062020-01-16T04:19:00.000-08:002020-01-16T04:19:04.778-08:00Så väldigt svag<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Jag hoppar till som ett skrämt djur,<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">när posten landar på hallgolvet<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">ljudet gör mig nervös, <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">samma sak med telefonen<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">den måste vara på ljudlös<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">så att jag inte hör när någon ringer<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">för det kan vara någon viktig, som jag älskar,<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">någon jag egentligen vill prata med<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">men inte orka möta,<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">nu när jag är svag och nedbruten<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och har hela mitt livs trasighet uppfläkt <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">som ett olagbart lapptäcke på soffbordet,<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">jag kan inte hantera trasigheten<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">inte heller mig själv</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">det som gör ont<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">just nu.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Jag skyr ensamheten<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">som ofrivilligt bjuder in mig till att vältra mig i smärtan,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">om och om igen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Där står jag med min präktiga offerkofta, nattsvart</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">i oversize modell,<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">fulgråter som fan och ältar<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">samtidigt som ringsignalens ton försvinner iväg till ljudet </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">av </span><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">mina egna skrämda hjärtslag</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">som pulserar i öronen,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">där jag l</span><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">yssnar till mitt eget lidande</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">i hjärtats outhärdliga klagosång <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och tittar på skärmen som slocknar.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Jag orkar inte.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Orkar inte vara stor <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">orkar inte vara duktig och stark</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">orkar inte med min saknad</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">orkar inte med att jag inte kan hantera mina känslor.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">orkar inte möta omtänksamheten och kärleken<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">som hela mitt väsen så desperat skriker efter.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Jag är en fegis i min förtvivlan<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">jag orkar inte ta några beslut<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">just nu.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Jag vill inte prata om dig, <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">inte nu<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">fast du egentligen är den jag vill prata mest om,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">jag vill inte sätta ord på<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">hur mycket jag saknar dig,<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">orkar inte förklara, sätta ord på smärtan</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">orkar heller inte ljuga och säga att allt är bra.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Orkar inte berätta,<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">hur ont det gör att prata med dig i telefonen<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">hur ont det gör när jag hör rösten som jag älskar <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">rösten som brukar vara en del av min trygghet och vardag,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">din röst, den som fortfarande är din</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">men som inte är du</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">just nu.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">SATANS JÄVLA SKITSJUKDOM!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Kan en rödhake vara sann sig själv,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">om dess sång sjungs ur en kajas strupe?</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">jag orkar inte stanna kvar</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">där jag är</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">jag orkar heller inte</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">lämna,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">jag orkar inte fatta detta stora beslut själv,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">jag orkar heller inte,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">höra någon säga åt mig vad jag ska göra.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Hjälp mig snälla!</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">För jag är inte redo, </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och ensam är inte stark i velande ångestskrud</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">så jag gömmer mig jag</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">där jag kan få vara liten</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och bara vara jag</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">och vara , åh</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">så väldigt svag.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-90679382617034187392019-10-15T01:42:00.000-07:002019-10-15T01:42:00.791-07:00Brevet<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">På väg till köket, <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>sin vana trogen</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">längtandes,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">morgonrutin,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">mörkrostat kaffe med mjölk,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">stannar tvärt i hallen</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">när synen når henne,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">på golvet,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">nåbart bara en bit framför henne,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">kuvertet,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">beskedet som kommer, </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">kommer att påverka, styra</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">hur hon lever </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">sitt liv.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Sväljer nervöst</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">går fram på skakiga ben,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">tar upp det,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">trycker det varsamt mot sitt bröst</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">brevet doftar drömmar </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">och hon andas hoppets stoft</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">över det liv som ligger framför,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">på väg</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">vidare ut i köket,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">mot perkolatorn.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Skrivet med skrivpuffs ord Kuvert som inspiration.</span></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-57925389216312944912019-10-09T01:06:00.000-07:002019-10-09T01:06:06.697-07:00Man omkom vid kraftig explosion i Eriksmåla<br />
<div class="MsoNormal" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;">
<img src="https://1.bp.blogspot.com/-N2Ot3h4swzs/XT6sN-uuKKI/AAAAAAAAKRE/It0M_Wla4pUIcRRkClHfNptTRx0cD2eegCLcBGAs/s400/2007-05-02%2B12.52.50.jpg" /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Hon sprang för sitt liv och hjärtat bultade hårt i bröstet.
När som helst nu skulle huset flyga i luften, det var för sent att ångra sig.
Det skulle skapa tidningsrubriker. Det var trots allt inte ofta det exploderade
i Smålands djupa skogar<b>. </b>Hon log med
hela ansiktet där hon sprang. Äntligen fri tänkte hon. Smidig som en gasell
över Afrikas slätter sprang hon med lätta steg över den breda gamla grusvägen. Alla
som kände henne, visste att hon var ute och sprang sin dagliga runda vid tiden
då olyckan skulle ske, ingen skulle misstänka henne. För hon hade aldrig utåt
visat att deras äktenskap var dåligt. Hon hade aldrig berättat för någon.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">De närmsta grannarna bodde flera kilometer bort i skogen och
kunde inte veta vad som försiggick på hennes makes marker. Och även om hon hade
gjort så att smällen skulle vara kraftig och inte lämna så mycket efter sig att
utreda, hade hon varit noga med att inte lämna några spår. Föga anade hon att
det skulle finnas bildbevis på henne när hon sprang ifrån huset. Hon såg aldrig
den kamouflerade mannen som sin vana trogen stod gömd i skogens grönska med
kameran redo. Hon visste inte att han hade ett helt rum fullt med upptejpade
bilder på henne i alla möjliga vinklar. Men hon skulle snart bli smärtsamt varse. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Skriven med bilden ovan ifrån skrivpuffs sida som inspiration. </span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<br />Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-73689924933136165492019-10-08T08:58:00.000-07:002019-10-09T00:18:08.160-07:00Ruvande ondska<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"Hur känns det nu?" Frågade han, dom, frågade
alla. Alltid, hela jävla tiden. Det var ett evigt tjatande på dom. Som om medicinen
var någon jäkla mirakelkur som skulle skingra mörkret och utplåna tårarna, som
genom ett trollslag. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Åh nej, så enkelt
var det minsann inte det visste hon, hon hade varit med förr. Och hon borde
vara tacksam som hade människor <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>där som brydde
sig, men just nu orkade hon inte med dom, och framförallt orkade hon inte med sig
själv. Varje andetag var en svidande förbannelse, och obehaget i bröstet som en
hård kall klump. Det var en jävla plåga som släppte loss dunklets demoner som
lurade i det växande mörkret. Hjärtat galopperade fortare än en skenande häst i
bröstet på henne. Rädslan var förlamande. "Lite bättre!" Ljög hon
och la på luren. Muntorrheten var olidlig och tungan kändes som en sandpapper i
munnen på henne. Han var allt ett älskvärt litet äckel den där, det skulle hon
medge. Men hon hade det bättre där, ensam tillsammans med mörkret satt hon i den
nedsläckta lägenheten och lurade på honom, någon, vem som helst som var dum nog
att komma i vägen för henne.</span></div>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Skriven med inspiration av skrivpuffs ord: Medicin.</span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-49004015315869831332019-10-07T03:44:00.000-07:002019-10-07T08:50:05.392-07:00Det hemliga landet<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"God morgon lilla gumman!" Sa pappa Lennart och
tittade upp ifrån tidningen han satt och läste ur. "Pappa jag hade
världens bästa dröm inatt!" Sa lilla Maja och klättrade upp i pappas knä
och gav honom en puss. "Vet du, jag träffade farfar inatt och mormor också!"</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"Berätta."</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"Jag vet att det inte var längesedan farfar dog. Men
han var inte död i min dröm pappa, inte mormor heller. Han hade bara rest till
en annan värld och där bodde han i ett jättestort gult hus tillsammans med
mormor och andra släktingar som är döda ifrån jorden. De hade alla en våning
var att bo på så det var ett väldigt högt hus. En del bodde hela familjer
tillsammans, och i en del precis som farfars fanns det rum som stod och väntade
på oss. Men farfar sa att dom kan vänta länge än, så det är ingen brådska. För
även om dom saknar oss, så har dom det bra och roligt tillsammans. Ingen är
ensam där i deras värld, förutom när man vill vara ensam förstås. Och dom har en
jättestor trädgård till huset med massvis med blommor,och där växer ett stort
lila träd med guldfärgade blad, där det växer diamantfrukter på, som smakar precis som
ens favoritgodis. Det kallas livets träd och farfar säger att mormor brukar
koka saft på dom fina frukterna. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Ibland händer det att trädet sjunger, och sången sprider sig sen ifrån trädets rosa hjärta och sen vidare ut i
grenverket som regnbågsfärgade virvelvindar som flyger genom
världen, himmeln, rymden och evigheten. Och när stjärnorna hör sången så börjar
dom att dansa och skratta lyckligt. Det är det vackraste trädet och den
vackraste sång man någonsin kan tänka sig pappa. Mormor sa att när stjärnorna
dansar brukar de släppa glittrigt stjärnstoff över hela deras trädgård, så mormor
brukar samla upp det och sen använder hon det för att sticka koftor, halsdukar och mössor
med. Det blir glittrigt och jättefint. Och när man bär de kläderna blir man
inte ledsen eller rädd längre. Jag bad mormor sticka en tröja till dig, för att
du har varit mycket ledsen sen farfar dog, men hon sa att det tyvärr inte fanns
någon postförbindelse mellan våra världar. Men visst skulle hon sticka en tröja
att ha i beredskap ifall du skulle komma dit och hälsa på precis som jag gjorde inatt!"
Åh sen lekte jag med deras hoppetossa." "Vad är en hoppetossa?"
frågar pappa och tittar förundrat på sin lilla dotter. "Deras husdjur
såklart. Fluffy, han är jättesöt. Han ser ut som en annorlunda ekorre, fast
större och med jättelånga öron och ännu längre svans! Och pälsen är fluffig och
lika orange som en apelsin. Och dom kallas hoppetossor för att dom studsar fram
lätt som en plätt som studsbollar. Dom finns i alla möjliga färger och dom
brukar använda regnbågar som rutschkanor. Sen åt farfar, jag och mormor nybakta
kanelbullar och drack diamantfruktssaft tills jag plötsligt vaknade."</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"Det var en fin och rolig dröm du hade Maja, tack för
att du delar den med mig." </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"Pappa. tror du att den världen finns därute någonstans?"</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"Jag vet inte, det är inget som har synts på forskarnas
satellitbilder. Det är nog en värld man bara kan besöka i drömmarna precis som
du gjorde." svarar pappa Lennart och tittar ömt på Maja. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"Hmm" säger Maja aningen besviket. Pappa Lennart
ändrar sig snabbt.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"Det är nog en hemlig värld Maja, så måste det vara. Det är därför forskarna inte har upptäckt den ännu!"</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"Ja, hemlig värld!" Utbrister Maja glatt och
hoppar ner ifrån pappas knä och springer mot sitt rum. "Jag är den som
vet. Jag är den första som fick åka dit, jag ska måla teckningar så att du får
se hur det ser ut!" Ropar Maja entusiastiskt där hon skyndar till sitt
rum. "Bra idé! ropar pappa.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Hon har bra fantasi hans lilla Maja tänker han,
och en bra historieberättare är hon också precis som hennes farfar hade varit.
Det hög till i hjärtat av saknad. Men snart log pappa Lennart drömskt med hela
ansiktet. Hur barnsligt det än var, så var det en trösterik tanke att se sin
pappa sitta där i trädgården tillsammans med svärmor Gullvi och dricka diamantfruktsaft
och äta bullar, omgiven av vackra blommor och en apelsinorange hoppetossa. </span></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
Inspirerad av skrivpuffs ord: Satellit.Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-38582587194302517532019-10-06T01:12:00.001-07:002019-10-06T01:12:50.764-07:00Galenskap<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Genomskinlig är jag inför dig</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">jag talar utan att du lyssnar, </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">egentligen.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Du som brukade lyssna så bra,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">finnas där för mig </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">under alla mina ångestmörka timmar.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Du tittar knappt åt mig längre, du </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">som brukade smeka min kropp med din blick</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">innan vi förenades till en, älskade</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">stirrar nu ändlöst in i skärmen.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Genomskinlig är jag nu</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">som luft framför dig,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">men du behöver mig inte längre</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">för att kunna andas.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">OCH,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">jag vill rycka den där jävla smartphonen ur händerna på dig,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">jag vill kasta den HÅRT</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">in i väggen,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">så att den faller i bitar,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">miljontals små vassa skärvor,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">likt mitt trasiga hjärta</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">mitt framför ögonen</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">på dig.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 65.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Men ett sådant beteende,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">skulle klassas </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">som fulländad galenskap.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></o:p></div>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Inspirerad av skrivpuffs ord: Genomskinlig.</span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-318322480209784302019-06-20T00:54:00.001-07:002019-06-20T10:58:03.950-07:00Det hemliga rummet<div class="separator" style="background-color: white; clear: both; color: #333333; font-family: Trebuchet, "Trebuchet MS", Arial, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 1.3em; margin: 0px 0px 0.75em; text-align: center;">
</div>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Hon tittade på den gamla tingesten där den hängde på en
murad liten vägg över en igenvuxen gammal damm, nött och rostig efter tidens
tand. Den hade överraskat henne då man inte först upptäckte den där den hängde
i sitt hemliga rum i trädgården, med välvuxna buskage runt omkring. Hur gammal
den var visste hon inte, möjligtvis att den var antik hon var inte så duktig på
sådana där saker. </span><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Hon gillade att man
hade gjort ett hemligt rum i trädgården där man kunde försvinna bort ifrån alla
måsten ett tag och sitta vid dammen som hon skulle göra vacker igen, och bara
vara. Gnomen hade troligtvis hängts där för att bringa lycka till den stora
trädgården som hörde till det gamla huset, och en gång i tiden när den
fungerade och vatten forsade ur dess mun, hade den nog varit väldigt vacker.
Fast hon tyckte att den var vacker nu också i sin trasighet och slitenhet. "Ett
krackelerat ansikte åt en krackelerad själ" Tänkte hon. Det var något med ansiktsuttrycket som förförde hennes sinnen. Ett lugn hon längtade efter. Var
det möjligt att finna frid i smärtan?</span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Det var dags att börja om nu. Skriva ett nytt kapitel, och
ett bättre sånt än det som hade varit. Det gamla bönehuset som hade blivit
ombyggt till bostad men sin fantastiska trädgård, gav henne en sådan
hemmakänsla. En dragningskraft som talade till varenda cell i hennes kropp om
att det var hon som hörde hemma där. Hon och ingen annan. </span><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Trollbands hon av huset med sina synliga takbjälkar, breda
träplankor till golv, och den murade eldstaden, var det ingenting mot känslan
hon fick i den vackra trädgården</span><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"> som hade anlagts på baksidan av den gamla
byggnaden. "Ljuvlig, helt ljuvlig" tänkte hon. Som om alla
hundraåriga böner i den gamla byggnaden hade helgat platsen med dyrbar kärlek och gjort det till ett
eget paradis på jorden, och hon visste nu att det var hennes livsuppgift att få
fortsätta att vårda platsen och ge den, den kärlek den behövde och förtjänade. "Det
är jag som ska ge den här trädgården den kärlek den behöver, kosta vad det kosta
vill! Du ska bli min" Viskade hon och blickade på det slitna gamla ansiktet innan hon vände på klacken för att gå därifrån. När en vindpust plötsligt
kom likt en andedräkt ifrån ingenstans, och smekte hennes kind såg hon det som
att gnomen gav henne sin välsignelse och hon gick vidare runt i trädgården och
förfördes av den söta blommiga doften växterna förde med sig. Hon hörde inte
skrattet som ljöd genom buskarna eller den obehagliga rösten som sa "Det är inte jag som ska
bli din, det är du som ska bli MIN!" .</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="background-color: #f9f9f9; color: #222222; font-size: 13px;"><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><br /><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Uppgiften ifrån skrivpuff:</span></span><span style="background-color: #f9f9f9; color: #222222; font-size: 13px;"><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Skriv en text (t.ex. skönlitterär, poem, debattinlägg, kåseri) med inspiration av fotot</span></span><span style="background-color: #f9f9f9; color: #222222; font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: 13px;"><br /></span><br />
<span style="background-color: #f9f9f9; color: #222222; font-family: "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: 13px;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-jCamc3MDPLE/XQiV08VxhrI/AAAAAAAAJ4U/349BZllpVhI_d_0sG50UrujYm4KLTITpACLcBGAs/s1600/20170623_100853.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; color: #2d8930; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="900" height="400" src="https://1.bp.blogspot.com/-jCamc3MDPLE/XQiV08VxhrI/AAAAAAAAJ4U/349BZllpVhI_d_0sG50UrujYm4KLTITpACLcBGAs/s400/20170623_100853.jpg" style="border: 1px solid rgb(153, 201, 255); padding: 4px;" width="225" /></a></div>
Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-15667731130004831072019-04-12T11:57:00.000-07:002019-04-12T11:57:31.492-07:00Vingklippt<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Återigen störtade du ner</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">i den djupa avgrunden</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">visst visste jag att det skulle komma</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">förr eller senare, men</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">smärtan är inte mindre brutal för det.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">En liten del av mig</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">hoppades</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">lät mig luras</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">rycktes med av din </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">återvunna livsenergi</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">väntade</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">på miraklet som aldrig</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">blev av.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Din påstådda frihet</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">blev bojan som fängslade dig,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">så du störtade</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">djupt ner i avgrunden igen</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">och det vänjer man sig inte vid</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">fast att man vet</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">att sjukdomen alltid finns där,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">det gör ont att se</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">den man älskar </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">personlighetsförändrad</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">och tårarna längs mina kinder</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">rinner även för barnen nu.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag saknar dig</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">den du är</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">när sjukdomen inte styr.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-28297995916583123422019-02-10T09:48:00.001-08:002019-02-10T09:48:40.018-08:00Beslutsångest<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Valet är svårt</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">grubblerierna </span><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">plågar mig om nätterna</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">stressar mig om dagarna,</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">överväger noga</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">fram och tillbaka, om och om igen</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">hjärtklappning</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">jag väljer nog fel</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">hur jag än gör.</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Skrivpuffs ord: Överväga</span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-2906819608046572202019-01-16T06:49:00.000-08:002019-01-16T08:59:12.284-08:00Övertrampet<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">Mot sin vilja</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">förlät hon hans svidande övertramp.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">För det som en gång hade varit,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">vägrade hjärtat släppa taget om.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">Krampaktigt klängde kärleken sig kvar,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">så hon förlät honom,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">igen.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">Med sin egen lycka som offergåva,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">älskade hon, och</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">han var alltid henne nära,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">men själv var hon förlorad.</span></div>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif; font-size: large;">Med inspiration ifrån skrivpuffs: Mot sin vilja.</span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-68293771818691915012019-01-15T11:46:00.002-08:002019-01-15T11:46:59.662-08:00Förströelsen<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag hade yrat iväg mig i en dagdröm igen. Det hände allt
oftare nu för tiden att jag gjorde det. Undflydde min egen vardag och dess
tråkiga problem med drömmarnas rusande yrsel. Världar utan gränser att
försvinna i, där precis allting var möjligt. Där jag kunde vara den jag ville
vara, obunden av mina egna tillkortakommanden. Och med ens stod åter min egen
sorgliga situation livslevande för mina ögon. Jag hade kämpat så hårt för att
vårda mina relationer i livet, men min trasiga själ gjorde mig stört omöjlig
att ha att göra med någon längre period. Jag var för komplicerad helt enkelt och
ingen uthärdade att stanna vid min sida tillräckligt länge, för att se bortom
min trasighet och ta reda på vem jag verkligen var. Bortom min giftiga tunga,
som i självförsvar talade skadegörande nervgift till andra. Ingen brydde sig
om att ta reda på vad jag drömde om och vad jag ville med mitt liv och de
människor som jag så gärna ville ha däri. Jag var för alltid dömd till att vara
knäppskallen! Och likaså fördömd till ensamhet. Nog såg jag till att ge mig ut
på upptäcktsfärd i livet emellanåt. Jag såg till att utsättas för möten med
andra människor, något som både fascinerade mig och skrämde vettet ur mig. Men
ingen stod ut med att lyssna till det osammanhängande klagosvammel mitt hjärta
nynnade på, till följd av den brustna själens tårar. Det gjorde dem bara obekväma och fick dem att skruva nervöst på sig, och innan vi ens hade hunnit
lära känna varandra var personen ifråga lika bortflugen, som en flyttfågel
under vinterhalvåret. Kvar var jag. Ensam. Alltid lika ensam. Och jag skyllde
allt på min egen mamma som med sitt hat och sin egen trasighet hade förstört
mig ifrån mitt första andetag. För jag var aldrig menat att bli annat än en
fläck på ett lakan efter två människors älskog, men jag hade valt livet istället.
Det uppskattades inte av modern och hon var aldrig sen med att påpeka det för
mig så fort hon fick tillfälle den jävla ragatan! Jag var arg på henne för att
hon alltid hade fått mig att känna att jag inte var önskvärd här i livet. Som
om jag skulle ha fötts värdelös och helt omöjlig att älska, som att felet
skulle ha varit mitt, och inte hennes. Jag var rasande på henne, för att hon
aldrig kom till insikt och lärde sig något om sig själv och sitt eget mående.
För att hon inte förstod hur elak hon var. Jag suckade uppgivet för mig själv,
vem var jag att döma henne egentligen, som själv aldrig kom underfund med hur
jag skulle tackla min egen trasighet. Jag som drev runt i gränslösa skimrande drömvärldar istället. En ny dröm kastade sig över mig igen, som så ofta nu för
tiden. Plötsligt stod där uppklädda herrar och damer i de mest färggranna klänningar.
Överallt sågs människor skratta och klappa takten till musiken. Jag kände hur
den bjöd upp mig till en befriande dans och runtomkring mig stod de vackra
människorna och applåderade uppmuntrande åt mig medan jag gav mig hän åt de
rytmiska tonerna och försvann iväg, bort i den berusande dimman och dess
välkomnande befrielse. </span></div>
<br /><br />
<br />
<br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Dagens utmaning på skrivpuff var att ta en bok som man just nu läser och välja en mening i mitten på sida 30 i den boken. </span><span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Min mening blev:</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">"Och med ens stod åter min egen sorgliga situation livslevande för mina ögon." Sidan 30 i Knut Hamsuns bok, svält. </span><br />
<br />Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-85320573519954459362019-01-05T03:31:00.000-08:002019-01-05T03:31:17.685-08:00Tillsammans<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Tillväxtultraljudet, allt började med tillväxtultraljudet.
En ren rutin, som skulle förändra allt. Min ofödde son, en hjärnblödning.
Vattenskalle till följd av blödningen. En förträngning som inte gjorde det
möjligt för vätskan i hjärnans ena ventrikel att rinna undan och tas upp av
kroppen. Åh du arma lille, varför?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, "Times New Roman", serif;">Planerad förlossning i Linköping. Akutsnitt. Ny mr-röntgen
av din hjärna, den första utanför min mage. Operationen. Den fruktade operationen, som jag både längtat efter och bävat inför på samma gång, sen jag visste att
du var tvungen att få den.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Känslorna som svallade inom mig när jag följde dig och
ekipaget med läkare och barnsjuksköterskor genom de långa korridorerna ner till
operationssalen. Jag hade inte behövt följa med. Jag hade inte behövt se dig
så. Ändå kände jag att det var vad jag var tvungen att göra. Något jag ville
göra. Och jag fällde undan sidan på din intensivvårdssäng och ställde mig på tå
för att nå fram till dig under alla sladdar och papper och jag kysste din lilla
panna. Jag ville fylla dig med så mycket mammakärlek jag förmådde innan du
kördes in för att bli skuren i, endast en dag gammal. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Vi har tagit oss igenom
allt det där nu, tillsammans tar vi en dag i taget. Tillsammans möter vi det vi
måste, och tillsammans tar vi oss igenom allt. Det är vad jag behöver få tro,
för att orka stå upp, trots utmattningen som har kommit över mig. Tillsammans.</span></div>
<br /><br />
<br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Skrivutmaningen på instagram hade en skrivövning som gick ut på att flödesskriva det man tänkte på under fem minuter. Här är mitt resultat. </span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag har så mycket som snurrar runt både tankemässigt och känslomässigt och jag längtar efter att få skriva igen, men oftast blir det bara små små fragment som kommer till mig. Hinner inte greppa någon större tanke, eller skriver jag utan att veta hur jag ska strukturera upp min text eller så. Men borde försöka ta mig tid att flödesskriva igen. Innan hade jag en period där jag flödesskrev en liten stund varje morgon. Kanske borde införa det igen, om jag kan få ihop det pusslet med två små barn. Att flödesskriva, ger oftast resultat hos mig och det är bättre än att inte skriv alls. Jag vill inte tappa min inre berättarröst. </span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-59844018419898283802018-11-26T12:14:00.000-08:002018-11-26T22:01:35.407-08:00Dagen då månen slocknade<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag minns inte vad det var för en dag, den där dagen när
månens ljus slocknade och sången i bröstet tvärt tystnade. Jag minns bara att
det var en ovanligt mörk oktoberdag och vindarna som drog fram var isande kalla
och bistra mot min känsliga hy. Jag stod där vid den småländska hamnen i vad
som kändes som en evighet och blev våt av det fina regnet. Tittade på de mörka
vågorna som vilt men metodiskt böljade in mot land. Kylan kändes skön, trygg på
något sätt mot mitt inre som var i totalt kaos. Jag har alltid varit en sådan
person som tål kyla, för inget får mig att frysa mer, likt ett hårt kallt
hjärta. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag minns att jag fick höra att jag är stark. att jag är
rätt kvinna att klara av den här situationen som jag har hamnat i. Kanske är
jag rätt stark, jag vill tro det, men jag vet inte. Det var sagt med väldigt
mycket kärlek till mig jag vet det men jag minns att jag tänkte att det var
något dom hävde ur sig bara. Egentligen var dom nog bara väldigt glada över att
det inte var dom som var i min... Vår situation. För dom hade ju allt gått bra.
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Stark, ja kanske, jag kommer bara ihåg att livet tog slut
ett par sekunder där och då, det gjorde det så klart inte men det kändes så, och
jag minns hur smärtan kramade om hjärtat så att det stannade till och det
flimrade framför ögonen. Jag ville bara skrika av förtvivlan och säga att nu
räcker det ta mig fan! Jag vill inte bära det här oket på mina axlar också. Jag
vill inte. Jag orkar inte. kan någon väcka mig ur denna mardröm? Det kändes som livselixiret rann ur mig, om så bara för ett par sekunder.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag tänker tillbaka på första gången jag kände dig sparka i
mig efter det där tillväxtultraljudet, det som bara skulle vara en rutin för
att se hur du växte eftersom att din storasyster var en lättviktsbebis när hon
föddes. Ultraljudet som ändrade allt och som gjorde det så smärtsamt tydligt, men
den bistra sanningen är, att alla barn föds inte friska. Så när jag kände dig
sparka och böka runt därinne, kändes det inte längre på samma sätt. Hur jag
fylldes av förtvivlan och ledsenhet över dina rörelse under min hud, istället
för glädjen och längtan jag innan fyllts med. Nu blev det bara en smärtsam
påminnelse om mardrömmen jag ville vakna upp ur. För jag visste inte hur du
mådde därinne i mig. Ovisshetens vassa tänder slet mitt inre i stycken, trasade
sönder något kolossalt. Min son....Vår son... Vad händer dig och varför? </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag fulgrät likt ett barn och hulkade förtvivlat när jag
slogs av tanken på att det skulle ha gjort ont på dig. Att du skulle ha märkt
skillnad före och efter detta hände dig. Där du låg i min livmoder och växte
till dig. Jag vet att bebisars hjärna inte är lika utvecklade som våra, men jag
vet inte hur medvetna dom är, så kanske att du märkte att något gick galet med
dig där inne? Kanske att du fick ont i ditt lilla huvud när hjärnblödningen
drabbade dig? Jag fick skaka av mig den tanken, dels för att jag aldrig kommer
att få svaren på de frågorna, mest för att det blev för outhärdligt för mitt
mammahjärta att tänka så. För en hjärnblödning har du haft, hur mycket jag än
önskade att det inte var så. Och det ändrar inte kärleken jag känner till dig.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Det finns en tacksamhet också mitt ibland all smärta, att
detta upptäcktes, hur ont det än gör i din pappa och mig att inte veta hur
något kommer att bli. Så finns det en plan för dig nu, när du kommer till
världen. Och det gör ont i mammahjärtat att tänka att dom ska ta dig ifrån mig
när du har kommit till världen och lägga dig i en operationssal och karva i din
nyfödda lilla kropp. Men en otrolig tacksamhet i att dom gör allt dom kan för
att hjälpa dig och göra det bästa för dig nu när det är som det är. Oron som
kommer smygande ibland. Läkarna är väldigt duktiga på sjukhuset vi ska läggas
in på, när du kommer att förlösas till världen. Men en operation kommer alltid
med en viss risk, och narkos för en liten nyfödd, jag skulle ljuga om jag sa
att tanken inte skrämmer mig emellanåt.</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag minns hur jag brukade sitta och fantisera och dagdrömma om ditt utseende. Att jag brukade undra över om du och din storasyster skulle vara lika eller inte. Om man skulle kunna se på er att ni var syskon. Jag är fortfarande nyfiken på dig sonen min, och jag har en känsla av att du kommer att vara mörkhårig som din pappa. Men mest nu funderar jag över hur mycket men du kommer att ha fått av din hjärnblödning och ditt vätskefyllda huvud. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Det är en sorg i mig att det inte kunde få vara normalt med
dig som med din syster. Det gör ont i mig att vi ska ligga på ett sjukhus långt
hemifrån dit ingen familj har möjlighet att komma och besöka oss. För att
överösa dig med kärlek och önska dig välkommen till världen och välkomna dig till
familjen. Det gör ont i mig, och det tänker jag inte ljuga om. Det gör något så
förbannat ont, och ovissheten i att inte veta hur du kommer att må tär på både
din pappa och mig. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag längtar bara tills allt det här ska vara över nu.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Längtar bara tills du finns här hos oss, och vi får landa i
vilken verklighet det än blir.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Och när allt det här är över och, allt förhoppningsvis har
gått bra, så ska du ligga hos mig i min famn min älskade son och höra hur mitt
hjärta slår, sjunger kärlekssånger för dig och din storasyster. Och du ska
känna dig varmt välkommen till vår familj, vårt andra lilla mirakel, och kanske
att er pappa ska få se sin måne lysa upp på nytt, när allt det här är över. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Med inspiration av skrivpuffs ord: Familj.</span></span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag har inte bearbetat texten utan bara flödesskrivit, så vissa förändringar kan komma att göras senare. Var mest lycklig över att jag fick lite tid över att skriva igen. Lämna gärna en kommentar den som känner för det. </span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-10314704247384884542018-07-19T00:10:00.000-07:002018-07-25T07:39:59.737-07:00Onda andetag<br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Ont</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">gör morgonens första andetag</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">demonerna smyger trofast runt</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">inom</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">livnär sig på att förgifta</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">mitt innersta</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">mitt egna jag</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">sveket bränner fortfarnde</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">rykande färskt i mitt hjärta</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">varför</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">åh varför</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">kunde jag bara inte få somna om,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">slippa känna mer,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">somna in.</span></div>
Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-17025723541797927122018-07-18T23:59:00.001-07:002018-07-18T23:59:43.971-07:00Mardröm<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag slukas hellre av helvetets eldar</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">låter de sveda min kropp till oigenkännlighet</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">om och om igen</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">än lever en evighet i paradiset</span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">tillsammans med dig.</span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-13162920630071199972018-07-18T04:01:00.003-07:002018-07-18T04:01:47.750-07:00Ljudet av sprickorna<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Nu var gränsen för länge sedan övertrampad, när han satt och
raderade foton och meddelanden ifrån hennes telefon utan hennes tillåtelse. Som
att han hade rätt att bestämma vad som fanns på hennes telefon och inte. Rätt
att bestämma vad hon skulle tycka om och inte tycka om. Hennes bilder, som hon tyckte
om, som var en del av henne och hennes liv. Som att det var världens självklaraste sak att han
hade rätt att avgöra och att hon bara skulle finna sig i att bli behandlad på
det sättet. Trampad på, om och om igen. Hon bet sig hårt i underläppen, men sa inte ett ljud. Att skrika
hjälpte inte hade hon fått lära sig, det var ett språk han inte förstod och det
ledde aldrig någonstans. Hon slickade i sig det metallsmakande blodet som pulserade ifrån den sönderbitna läppen, reste sig upp och lämnade rummet. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Den smygande tystnaden blev mer och mer tilltagande. Smög
sig in överallt i skrymslen och vrån i deras hem. Vilandes, påtaglig överallt som vore
den ett fysiskt väsen. Kvar fanns bara ljudet av väggklockans eviga tickande, som
dunkade obönhörligt i öronen på henne och fick hennes hjärta att rusa. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">När han satt framför datorn en kväll gick hon ut till
hallen och tog på sig sina ytterkläder. Hon tålde inte att se honom längre. Det
hörs ingenting när skavsår letar sig in mellan något som en gång brukade vara vackert. "Ljudet av kärlek som går sönder har han ännu inte uppfunnit,
skaparen." Tänkte hon bittert, öppnade dörren och gick ut. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Skrivet med inspiration ifrån skrivpuffs ord: sönder.</span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-23389149355725145302018-07-16T02:09:00.002-07:002018-07-25T05:34:56.367-07:00Odågan<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Hon hade precis hällt det kokande vattnet över pulverkaffet
och skulle gå till köksbordet när hon kände hur den strök sig mot hennes ben,
katten. Hon kände en stark vilja att sparka till den, hårt. Väldigt hårt. Istället
gick hon och satte sig. Det skulle säkert kännas lite bättre bara hon fick sitt
kaffe. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Det hade varit hans idé att dom skulle skaffa en katt. Han
hade tjatat och tjatat trots hennes invändningar hade han inte gett sig. Han
hade stått där med sina bruna rådjursliknande ögon och kommit med alla möjliga
argument för varför varje hem behövde en katt för att kunna kallas för ett hem.
Så hon hade varit en idiot och gett med sig för hans skull. Och en dag hade han
kommit hem med ett grått litet yrväder med gröna ögon. Han hade gett henne
namnet Smaragd, för att hennes ögon var så gröna. Hon hade tyckt att det var
urfånigt men låtit honom hållas utan att säga något. Hon brydde sig inte om vad
den hette den lilla krabaten. Hon kallade den för odågan. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Hon var ingen djurmänniska. Det hade hon aldrig varit. Djur
var söta, men inget hon ville omge sig med hemma, en plats där det var meningen
att hon skulle trivas. Hennes farhågor besannades. Överallt hade de där korta
små djävulshåren letat sig in i hennes hem, överallt. Det fick henne att känna
avsmak. Inte kunde man känna sig fräsch när även de nytvättade kläderna var
fulla av dem. Och två soffor hade den klöst sönder för henne, odågan. Flertalet
blomkrukor hade fått bytas ut då de gått i golvet när hon ville upp på
fönsterbrädan. Där brukade hon sitta för att längtansfullt titta ut. Drömma sig
iväg. Tillslut hade hon slutat att köpa nya krukor och nya växter. Och slutat
att bry sig så mycket om sitt hem överhuvudtaget. Vad var det för mening när
kattskrället bara förstörde det hon tyckte var vackert ändå. Hon fann det
omöjligt att trivas där hemma längre.Allt var förstört.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Konstigt nog så hade det inte varit lika viktigt för honom
att ta den med sig när han lämnade henne för en annan. Då var inte Smaragd den
dyrbara ädelsten som hon först hade verkat vara för honom, då var hon lika totalt oviktig
som hon själv. "Undrar om hon känner sig lika sviken som mig" mumlade
hon medan hon smuttade på pulverkaffet som fortfarande var skållhett. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Men hon trodde inte katter kände känslor på
det sättet.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Ändå kände hon en viss förening med odågan, ett slags
systerskap, när mannen övergivit dem. Och nog var det Smaragd som hade legat
där hos henne när hon hade gråtit ut sitt krossade hjärta. Den varma lilla
kroppen hade känts tröstefull mot det iskalla sveket som brände. De hade till
och med ätit glass tillsammans hon och odågan. Under de veckorna då de mer
eller mindre bodde tillsammans i sängen. Direkt ur paketet hade det frossats. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 200%;">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">"Djävulshåren"Tänkte hon
när hon gick bort till kylskåpet och hämtade en bit kokt skinka som hon böjde
sig ner och gav till odågan. "Om det inte vore för de där
djävulshåren!" <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<br />Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-2254089153977786832018-07-02T13:15:00.000-07:002018-07-02T13:15:01.123-07:00Krackelering<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Jag har lagt all min kraft i oss. Investerat mig trasig för
det jag ville vi skulle få uppnå. För det jag ville att vi skulle bli. För framtiden
jag drömde om för oss, familjen vi skapat. I den bästa av världar ville jag se
oss skörda frukterna tillsammans, av den tid och kraft vi har lagt ner för att
få se våra drömmar besannas. För att vi fortsatte att välja varandra, även när
de själsliga såren smärtade rykande färska. Även när det inte alltid kändes
självklart.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Subtilt smyger sig krackeleringarna genom fasaden. En
gnagande oro som lämnar en mage i uppror och ett hjärta i rusning. Små små
knappt märkbara förändringar. I hur dina ögon ser på mig. I ditt humör. I ditt
röstläge. I hur hård du kan kännas. Kall, du som brukar vara varm. Hjärtlig. Som
om luften i dina andetag tappar kraft utan att du ens är medveten om det. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Och jag är så fruktansvärt rädd att jag förlorar dig till
sjukdomen igen. Rädd för att se hur drömmarna pulveriseras till
oigenkännlighet. Rädd för att jag inte klarar av att gå igenom det med dig en
gång till, utan att vara trasig till bortom reparerbart. Kroppsligt och
själsligt. För all tid. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Rädd, åh så fruktansvärt rädd. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<br /><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><i>Skrivet med inspiration ifrån skrivpuffs ord: Rädd.</i></span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-87536088292179011272018-04-23T00:35:00.000-07:002018-04-23T00:35:15.997-07:00Morgonskådespel<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Stor och hotfull satt den där i trädet utanför mitt
köksfönster, kråkan. Ett par centimeter ovanför låg ett stort skatbo och dess
ägare kämpade nu för sina liv för att få iväg inkräktaren. Den ena på en gren
ovanför och den andra på en gren underifrån kråkan. De väsnades och gjorde
utfall med jämna mellanrum. Dramatiken var äkta. Snabbt fann jag sympati med de
båda skatorna som kämpat och lagt ner tid för att bygga sig sitt bo och som
nu riskerade att förlora allt. "Det tar tid att bygga nya drömmar"
mumlade jag medan jag följde skådespelet därutanför.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Men det var något med kråkan som fängslade mig. Sättet kråkan
satt där på, alldeles stilla, oberörd medan de två skatorna flaxade omkring
och skrek. Alldeles stilla satt den, med ett respektingivande lugn. Som om den fann
skatornas kamp lustig. Som om den övervägde om hotet var äkta eller om allt
bara var en lek. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">"Den tjuvaktiga kråkan är det aldrig någon som säger!"
sa jag eftertänksamt och gnuggade mina trötta ögon. Lagom till att jag tittade
ut igen såg jag kråkan flyga iväg genom luften över hustaken. Iväg bort mot nya mål. Något hade fått
den att ge sig av till sist. Den ena skatan tog sig in i boet och den andra satt
kvar utanför på grenen och vaktade. Ordningen var återställd.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Skrivet kring skrivpuffs dagliga ord: sättet. </span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-41848556622778683882018-04-21T01:27:00.000-07:002018-04-21T01:27:08.894-07:00Befrielsen.<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Uppfläkt på bordet i en salig röra, låg mitt trasiga hjärta,
i en hög av nedkladdade papper. Jag hade äntligen gjort det, formulerat
meningar av lidandet inifrån. På spisen stod orörd mat kvar i sina kastruller.
En fluga cirkulerade envist omkring i den sura doften. Jag satt där orörlig på kökssoffan.
Jag var oförmögen att komma ihåg när jag hade ätit något senast. Det hade
kostat mycket att öppna dörren till minnets brunn och det hade fört mig långt
långt bort. Hur länge jag hade varit borta i mig själv det visste jag inte och
ärligt talat så brydde jag mig inte heller. Det enda som betydde något var
orden som bildade meningarna som talade min själs röst. Att skriva det hade
varit en förutsättning för min fortsatta existens. Jag var bara där, som en
krukväxt som smälte samman med inredningen i det instängda dunklet. Överallt så
långt jag kunde se i rummet stod det kvarlämnade kaffeslattar. Jag visste inte
ens att jag ägde så många muggar. Min kaffebryggare hade fått arbeta flitigt åt
mig den senaste tiden, den saken var uppenbar. Jag satt bara där orörlig,
iakttagande i kökssoffan bakom den tjocka sammetsgardinen som jag dragit för
fönstret, för att förtydliga min isolering ifrån omvärlden. Jag visste inte vad
som skulle hända nu, nu när jag hade gjort det. Nu när jag hade skrivit det som
jag så länge hade behövt berätta.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Sätter man ett pris på sin själs lidande och sitt hjärtats
tårar? Var det kanske inte för min överlevnad som jag hade skrivit orden? För
att jag skulle kunna fortsätta att andas. Jag visste redan att jag ansågs vara
lite egen i kvarteret där jag bodde. Jag som köpte mina kläder på second hand
och klädde mig på ett personligt och i mångas ögon opassande sätt. "Ni
skulle bara veta!" tänkte jag och blickade ner på papperna framför mig.
Många kanske skulle ha brytt sig om vad andra skulle tycka och tänka men inte
jag. Jag hade aldrig levt efter deras normer och jag tänkte verkligen inte
börja nu. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Okontrollerat bullrade ett skratt upp i halsen på mig och
spred sig ut i tystnaden och det fortsatte en evighet. Flugan blev överrumplad
av att jag till sist bröt tystnaden, och den satte sig förvånat på mitt köksbord.
Visste jag inte bättre hade jag trott att den kände mig som en vän. I kroppen
slog hjärtat ett extra tacksamt slag. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Jag är fri, till sist. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Skrivet kring meningen: "Jag var bara där, som en krukväxt" ifrån skrivpuffs skrivutmaning. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<br />Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-51727352341133219902018-04-12T00:43:00.001-07:002018-04-12T00:43:58.642-07:00Eskapisten<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">"Jag har inga svar att ge dig, svaren du söker finns
inom dig" sa han när han vände sin gudomliga bredaxlade ryggtavla mot mig
och gick sin väg sådär charmigt som bara han kunde. "Kliché!" ropade
jag efter honom. Hans otroliga närvaro, hans sätt att se varenda liten detalj
var så oerhört attraherande för mig och jag fick bita mig hårt i underläppen
för att inte springa efter honom och kasta mig över honom. Ett sådant beteende
vore ytterst opassande, men impulsen bultade starkt. Min fläskläpp skulle nog
bestå i ett par dagar framöver. "Där ängslan, tankarna och känslorna
sitter fastnaglade i samma snurrande karusell. Snurrar runt runt runt tills jag
blir alldeles yr" mumlade jag för mig själv i sorlet ifrån uteserveringen jag satt på. "Hur ska jag kunna hitta några svar i det
trasslet jag bär omkring på?" tänkte jag och tog ytterligare en mun kaffe och tände en cigarett.
Det här skulle bli en lång dag.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<o:p><span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"> Skrivet ifrån skrivpuffs dagliga ord : svar. </span></o:p></div>
<br />Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-64602534201618129222018-03-09T04:24:00.002-08:002018-03-09T04:24:28.292-08:00Cigaretten <br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Hon drog ett djupt halsbloss där hon satt på balkongen, och
med det sänkte sig genast ett visst lugn inom henne. Smaken i munnen var vidrig,
det var den alltid vid första ciggen på länge. Hon borde inte hålla på med den
där skiten det var hon väl medveten om, hon var ju inte ens rökare, egentligen. Luktade fan gjorde det också. Det var bara ibland när nerverna levde sitt eget liv utanför hennes kontroll
som hon brukade köpa ett paket eller två, en väldigt destruktiv men trösterik
självhjälp. Bloss efter bloss satt hon där som i trance och lyssnade till ett stillsamt
droppande, som skapades av den smältande snön som letade sig ner genom luften
ifrån taket och landade i en kruka med smältvatten, som snart rann över. Snön
var tvungen att smälta för att lämna plats åt nästa årstid. Konstant droppande,
en avskedshymn för vintern. Efter en olidligt lång väntan, blir det nog vår
till sist ändå. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span></span></div>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span><br />
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Times, Times New Roman, serif;">Skrivet efter skrivpuffs ord: Vår</span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-16342389841449857322018-03-04T02:48:00.003-08:002018-03-04T03:37:01.200-08:00Trotjänaren<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Vit var tingesten som innehöll det gift som påverkade hela
hennes liv. En trotjänare som tillgivet stod på hennes nattduksbord intill ett
glas vatten. Vit var pillerburken som skulle dämpa svärtan. Hennes privata skattgömma, som hjälpte besvärliga dagar att bli lite mer lättbesegrade. "Spelar
roll vad den har för färg, det kunde inte bli mer ovidkommande din enfaldiga jävel!" Mumlade hon för sig själv när hon med en van handrörelse skakade ut en tablett i sin hand. Piller
först, toalettbesök sen och därefter kaffe, den eviga slentrianmässiga morgonrutinen.
Alltid samma sak, som om det vore lika självklart som att andas. Därefter kunde
det skilja sig vilt mellan dagarna, det var bara att leva sig igenom dom allt
eftersom att dom kom. Det var inte mer att göra. Man visste aldrig i förväg hur
en dag skulle komma att bli eller hur främmande man skulle känna sig inför allt. Ett visste man, att de började alla med
pillerburken, den som var vit. Den som skulle få livet att kännas lite mindre
miserabelt och lite mer värt att leva.</span><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"Halleluja!"</span><span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"> Det var lika osmakligt som tunt kyrkkaffe alltihop och någonstans luktade det bitter lögn. </span></div>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Skrivpuffs ord: vit. </span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Nja jag vet inte det känns nog som dagens försök är lite trevande och ofullständigt men det var vad jag lyckades få ner just nu då det inte har blivit så mycket sömn inatt. Får se hur det känns när jag läser om det om en stund.</span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-50246147755934307232018-03-03T01:49:00.000-08:002018-03-04T01:30:33.404-08:00Stort<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Att mötas av ditt leende</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">smälter mitt hjärta,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">får det att rinna ut </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">i kärleksfulla andetag,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">alltid och för evigt för dig.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Lätt väger din lilla kropp i famnen min,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">men något så oerhört tungt, </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">väger du.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Med ögonkontakt förenas vi,</span><br />
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"> i vår egen värld av kärlek,</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">bekräftar vi varandra</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">bortom ord. </span></div>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Skrivet ifrån skrivpuffs dagliga ord: Stort. </span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1819885778077597301.post-38033270553439090642018-03-01T00:29:00.000-08:002018-03-01T23:10:35.363-08:00Tårtkalaset<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Hon la upp tårtan på sitt vackraste tårtfat, det där antika
i pressat glas med fot, som hon hade kommit över för ett par år sedan. Sen ställde hon den på sin plats på bordet bredvid vasen med tulpanerna. Hon hade dukat bordet med
dom röda gamla moccakopparna som pryddes med en guldkant, koppar som endast
användes till detta speciella tillfälle. Det skulle drickas starkt kaffe som
kontrast till den söta marsipantårtan, som dagen till ära var täckt med ett rosa
marsipanlock. Vännerna som redan dykt upp satt förnöjsamt till bords och
pratade med varandra och skrattade, det var en högtidlig känsla i rummet. Det
var femte året i rad nu som dom träffades och firade denna dag tillsammans, som
dom smålänningar dom var. Det gällde att ta vara på tillfällena att festa till
livet lite extra. Piffa till vardagen. Det gällde att ta sig tid att
träffa dom som var viktiga och betydde någonting för en. Vad kunde vara ett
bättre sätt att tillbringa en torsdag på än med nära vänner och ett tårtkalas,
nej det var svårslaget. Kaffet ställdes fram innan värdinnan satte sig till
bords hon också. Där skulle dom sitta och prata till långt in på kvällen som
dom brukade göra när dom umgicks. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">"Vassegoda då, ta lite tååta denna fössta tossdan i
mass!" Inflikade hon och kalaset började.</span></div>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "times" , "times new roman" , serif;">Skrivet kring skrivpuffs ord: gamla.</span>Jessihttp://www.blogger.com/profile/15611061764237630783noreply@blogger.com6