Snart igen

 Om det finns en mening med allt som sker,

att du och jag träffades av en anledning,

då är du precis där det är meningen att du ska vara just nu

och jag är precis där det är meningen att jag ska vara

försöker fylla mitt hjärta med tillit

varför älskling,

åh varför,

utsätter Gud dig för denna prövning?

Du har svårt med tilliten nu

din hjärna går på högvarv

och ditt hjärta är fullt av förtvivlan

över alla falska människor

alla illvilliga satar

som vill ditt svenska

och palestinska folk illa.

"Tänk inte så mycket på mig!"

Säger du över telefon

jag biter mig själv i läppen,

du känner mig inte tillräckligt väl ännu älskade,

för att veta hurdan jag är, hur mycket jag älskar

när jag står med ett hjärta sprängfyllt av kärlek till någon

"Du kan inte säga åt mig att inte tänka så mycket på dig, för det gör jag, För att jag älskar dig!"

"Galning"

Det är okej att jag älskar dig

mer än vad du älskar mig,

du har har annat i ditt medvetande nu

något som är större än mig,

jag får bo i ditt hjärta,

och jag är tacksam för det utrymme jag får

det gör ont i mig ibland,

men det är så verkligheten ser ut nu,

jag får acceptera det,

eftersom att du är så oerhört viktig, oerhört

betydelsefull för mig,

detta ändras inte,

jag älskar inte dig mindre,

för att jag inte är det viktigaste för dig i ditt liv,

min kärlek står orubblig,

för just nu är den så stark i mitt hjärta,

min själ,

att just nu är den min sanning

som jag håller fast vid, med krampaktig tillit.

En dag

min älskade

flyger vi båda fria

och jag får återigen

kuttra som en duva

med dina armar om min kropp,

och jag får kyssa din kind,

och kyssa dig där,

där bara mina läppar få komma dig nära.

En dag min älskade

står vi

sida vid sida, igen

och sjunger kampsånger

för vårt älskade Sverige

och för Palestina

och alla andra länder som,

behöver vår solidaritet.

En dag bjuder du mig,

att bo både i ditt hjärta och din själ, hoppas jag

som vi brukar säga

Om Gud vill!

Inga löften,

kanske flyger vi åt varsitt håll

och sången i mitt hjärta tystnar

för en stund

av den helvetiska smärtan,

vilar upp sig,

för att någon gång få sjunga på nytt.

Men nu är det ditt hjärta tätt intill mitt,

ditt hjärtas slag, i mina slag

och det är allt som betyder något

nu, flyger vi brevid varandra

med kärlekens och fredens sång

i våra hjärtan.

Snart ses vi igen, älskade

ta hand om dig tills dess

och må så bra som du någonsin kan

min vackra fågel. 

Mashnon

Mashnon

Som en ljummen vind från östern
kom du in i mitt liv,
vackra duva,
med fredens längtan i ditt bröst
flög du till mitt land
som nu också är ditt land,
smekte värmande min själ,
när jag inte trodde
att kärlek var ämnat för mig,
då kom du
som sänd från änglarna.

Stannade till hos mig, utan att veta varför,
som skeppet som likt av vågen knuffas mot land
blev jag den hamn du kom till,
där du kände hemmakänsla,
samhörighet,
och du belägrade mitt hjärta.

Du har stjärnans ljus i dina själaspeglar
de flammande mörka,
mystiskt vackra,
en glimt av Jerusalems sken
strålar däri,
och när du skrattar älskade,
sjunger mitt hjärta en kärlekssång
för oss två.

I din famn
finns en trygghet för mig
en känsla av lycka
som pulserar,
slår mig ur balans
vibrerar med livet självt.

Bara Gud vet hur det ska sluta, du och jag
och månen lyser hemlighetsfullt,
det spelar ingen roll älskade,
det får gå som det går
älskling,
det finns ingen återvändo för mig nu.

Du kallar mig galning,
och det är sant,
jag är galen, okontrollerat galen
i dig.

Ditt varma hjärta
har exploderat i min själ,
din omtänksamhet,
bär mitt hjärta
och din trygga famn
mitt kärlekstempel, att vila
att hämta kraft ifrån
andas lungt.

Du är tankspridd,
många idéer föds inom dig,
som popcorn som poppas,
sprudlande,
det finns en nyfikenhet på livet inom dig,
en enorm drivkraft,
att förändra världen,
till en vacker plats, utan våld
där vi kan mötas i kärlek
oavsett ursprung.

Och ibland är du lite smått nonchalant,
och jag blir galen på dig, habibi
men du lyssnar,
när jag behöver dig,
du tar dig tid att prata med mig
för att du bryr dig,
vill det bästa för oss båda,
och ibland är du överbeskyddande,
och jag kan bli tokig på dig,
och otrevlig ibland, när rädslan tar över inom mig,
men jag blir samtidigt rörd
över att se hur mycket du bryr dig,
hur mycket du är beredd att kämpa,
och jag tackar himlens ljusväsen
som har sänt dig till mig.

Redan vid första mötet hemma hos dig,
såg jag fröet till något stort i dig,
det finns en glimmande kärna i dig,
och tillsammans med mitt ljus,
kan vi stråla starka som de stjärnor,
vi älskar att titta på tillsammans.

Din charm,
är oemotståndlig för mig,
gör mig alldeles knäsvag,
vackra duva,
lägg ditt hjärta mot mitt,
känn hur våra hjärtan,
slår som ett, habibi
hur kapitulerar jag inte
i din närhet, hur dör jag inte,
i din famn,
det finns ingen annan för mig nu,

Jag ber dig älskade, låt oss rymma
på en flygande matta,
tappa all verklighetsuppfattning
och omfamna vår galenskap,
och låt oss skapa våra egna sagor,
till vår magiska levnadsberättelse,
skriven med kärlek, värme och
galningarnas hysteriska skratt,
och miraklet ska tindra i våra liv
när vi börjar våra liv på nytt,
från kapitel ett och framåt
tillsammans i kärlek,
du och jag, vi är lika på något sätt
jag älskar dig,
mashnon.



Tillägnad min älskade Wajdi
22/8 2015 .

Vackra blomma

Sara

vackra blomma

med stjärnljus glimmande

i dina livliga själaspeglar

med ett skratt,

böljande

som värmer de frusnaste av hjärtan

sprudlande

livlig

underbar

med en karisma,

du inte vet att du har,

som svidande bländar en i ögonen

man dras med.

Man får vara sig själv

allt är tillåtet

och ingenting är omöjligt

när man skrattar med dig

glömmer man sina bekymmer

andas en stund i nuet.

Det är min högsta önskan

att den kärlek din blodpump pulserar,

och som förkastar mörkret och eländet

med ljuset som strålar ifrån dina ögon

att mycket av den kärlek du ger till

dina medmänniskor,

ska du också ge till dig själv

och se och känna

varför vi älskar dig så.

Du har genomlevt mycket

som jag hade önskat att du hade sluppit

men du har vägrat att ge upp

och alltid återfunnit en tro, ett hopp i ditt bröst

om en ny morgondag.

Vackra blomma

du får flytta vart du vill i världen

jag får hantera min saknad bäst jag kan

men du får aldrig någonsin

lämna min livsande, lämna

mitt hjärta.

Jag skulle dö

och min själ långsamt förtvina

om du övergav mig

jag vore ingenting

ingenting vore jag

utan dig.

Må min livslåga slockna före din

så jag aldrig någonsin behöver uppleva

hur livet är att leva

utan dig.

Jag älskar dig

till tidens ände

vackra blomma.

Stadsbesök

Jag for in till Kalmar,

det var något jag hade fått till mig, att jag skulle köpa

i den andliga butiken där, som numera ligger centralt i Kalmar

jag har känt mig skör de sista dagarna,

men jag vill leva, och jag vill njuta av mitt liv

så jag åkte iallafall, ensam

för jag tänkte att jag kan unna mig

att umgås lite med mig själv

det blir fint, tänkte jag

Men efter att ha hittat det jag sökte efter

tappade jag modet,

irrade jag bort mig någonstans där jag strosade runt

södra Långgatan, Sjögatan, Larmgatan, med flera

omgiven av människor som också ville njuta

av att få finnas till,

jag kom bort mig

och mörkret inom mig, fördunklade min blick

de förälskade som vackert gick och höll varandra i händerna

skar som knivar i mina ögon,

vännerna som skrattade tillsammans på uteserveringarna

fick mig att känna mig ensammare än någonsin

för jag gick där ensam utan någon intill mig

att dela stunden med.

Men det är okej tänkte jag

för en flummig förvirrad konstnärssjäl

att vara lite bortirrad där, längs med gatorna

i vackra Kalmar

ensam eller ej,

ensamheten borde inte skrämma så djupt.

Jag är lite konstig, och vissa begriper sig inte på mig,

det gör jag inte ens själv,

så hur ska jag begära att någon annan gör det.

Jag bara måste in på mitt favoritfik,

där kan jag nog få sitta med en underbar fika

och hämta andan

njuta av mina andetag,

det är ju ändå semester.

Jag går in på Kullzenska, det bästa fik jag vet

tittar runt

det finns gott om lediga platser,

jag har inte varit där sen jag var där med honom sist
jag minns speciellt,

en kall vinterdag, 

när han fick mig att nästan spotta ut kaffet över bordet

när han avslöjade för mig att han var gravid

då när mitt hjärta sjöng av glädje

och jag tilläts vara hur sprudlande fånig jag ville

för jag hade honom, "ölandssonen"

som hade bjudit min själ till att bo hos honom i Kalmar

och för en kort stund, var jag en älskansvärd kvinna.

Ställer mig i kön

men någonstans här blir rummet plötsligt

väldigt litet

Väggarna kommer mig för nära, människorna kommer mig för nära

jag börjar svettas

och de förnedrande blickarna de ger mig,

existerar bara i mitt huvud,

men smärtan är riktig

här kan jag inte stanna

jag måste ut.

Jag är ledsen Kalmar

jag måste lämna dig nu genast

det blir för mycket för mig just nu

jag har för kaotiskt i mig själv just nu

så jag behöver lugnet och inte det livliga

jag får acceptera det, acceptera mig

och hur det är att vara en människa

som lever med ångest,

och när barnet i mig gråter

så har jag lärt mig att jag måste

vara snäll mot det

ge det kärlek och trygghet

jag hoppas att du kan älska mig ändå

det är bara så jag fungerar

allt gott önskar jag dig

och jag bjuder dig ett ljummet farväl

tills vi ses igen.

Alkoholens barn

I dina gråblåa själaspeglar,

förnimmer jag

ett smärtsamt minnesblänk

av en förälder som andas över dig

med alkoholdoftande andedräkt

du var bara ett barn

förstod inte,

vad som var fel

hur de kunde fortsätta att le

när du grät inombords

stökade och skrek som bara den,

vad som helst för lite uppmärksamhet,

när de valde alkoholen framför dig

och när du behövde dem

var det inte alltid de såg dig

när du ville vara ifred,

då klängde de sig fast vid dig

för att lindra sina egna dåliga samveten,

för att de visste i sina hjärtan att de hade försummat dig,
dina bröder,

tomhet

ensamhet

förtvivlan

inget av det

var någonsin ditt fel

berodde inte på ett ögonblick

över att du inte skulle ha varit ett älskansvärt barn

du sprang iväg med dina bröder

de jobbiga vuxna som betedde sig konstigt

kunde sitta där

med sina vidriga andedräkter

du borrade ner näsan i en mjuk och len kattpäls,

eller fann lyckan i tillgivenheten hos en hund

förlorad kärlek, av att inte vara tillräckligt sedd

blev till en tomhet i ditt ensamsargade bröst

och du klädde dig själv

i hoppets och andlighetens färg, lila

och som du sökte efter ljus att fylla

ditt annars så eviga mörker med

och du är vuxen nu

har lärt dig leva med det som har varit

lärt dig leva med smärtan som gör sig påmind ibland

och fylla ditt liv med meningsfullhet

du,

jag säger det igen,

tro inte för ett ögonblick på att något utav det

skulle ha berott på att du inte var tillräckligt älskansvärd

det var bara taskiga val, de gjorde i sina liv, 

de du råkade ha omkring dig just då

det var inte ditt fel, är

inte ditt fel,

du är inte som dem

jag har sett det ljus som bor i dig,

ditt ljus, som strålar som värme till människor runt om dig

jag har sett den kärlek som ryms inom dig,

den glimtar i hela din uppsyn, den bor i din själ

var inte rädd för att låta den synas.

Hon som är jag

Jasså, du igen!

Du står och hånler mot mig,

ditt vidriga jävla as

jag kan inte direkt påstå, att det är ett kärt återseende,

jag känner igen ditt ansikte,

det är du som sitter upp och ner i taket och stirrar på mig

med tom blick,

du som spottar svart fradga i mitt hjärta

och fördunklar mitt inre

som om jag vore besatt

jag ser dig själv i min egen spegelbild,

och det gör mig livrädd.

Jag kämpar mot dig varje dag,

krigar stort och heroiskt

men just när jag börjar känna mig bekväm, tro att jag har en chans

lider jag nederlag och du är tillbaka som om vore du aldrig borta.

Jag hatar dig

hatar vad du gör med mig;

en liten ängel, en vanlig människa och en övermäktig demon, och allt detta

i en och samma kropp, min

skapar den störda, flummiga jag som flamsar omkring i en slöja av dimma

hon den där konstiga missanpassade som ingen riktigt förstår sig på,

hon som är jag,

jag som inte kan behålla männen jag älskar i mitt liv

för att de förälskar sig i människan i mig och glimtar ängeln,

men den de får med sig hem, det är demonen,

och det monstret som är jag,

står ingen man ut att älska mot alla odds

det kostar på för mycket

och det är inte deras jobb att bekämpa mitt monster

det är mitt krig inte deras

och jag gråter mig själv till oigenkännlighet

och jag hatar dig för att du lever inom mig,

för att du smygande kryper omkring under mitt skin,

för att du får mig att vakna förbannad och ilsken och med

ett självförakt som inte är av denna värld, för att jag aldrig kan

mätta tomheten du skapar i mitt hjärta, och för att jag bara känns så fel

och jag tackar Gud för de vänner som står bredvid mig,

även när jag grillas i min egen helvetiska skärseld.

Försvinn ångestdemon!

Lämna mig ifred!

Jag vill inte ha dig i min kropp,

vill inte andas din tunga ilska längre

jag vill att andetagen ska vara lätta

och inte en förtvivlad smärtsam kamp!

Du må dväljas inom mig, men du är fan inte jag,

och jag ser dig i min spegelbild

men inbilla dig inte för en sekund att du är hela min spegelbild,

där finns människan också

och hon må vara trött,

men hon erkänner sig inte besegrad

hör du det ditt jävla äckel!?

Så raserades åter mina drömmar om ett liv i tvåsamhet,

och jag är tillbaka i ett liv i ensamhet,

och ensamheten i sig är vacker, den är ett komplement till kärleken, inte ett hot,

även kärleken behöver andrum

men för den som har en bröstkorg som är för trång

för hjärtat som sitter däri,

för den där varje andetag är smärtsamt

och för den som vill fylla tomheten med en kärlek och en närhet

bränner ensamheten som ett gift och inte en befrielse.

Så jag hittar på vad tusan som helst

för att fylla tomheten med en känsla av vara behövd, för att om andra kan behöva mig,

om jag kan vara till någon nytta för någon

om jag kan få någon annan att skratta eller må bra

så gör det kanske inget, att det gör ont i mig att leva just nu

så gör det kanske inget att jag har råkat misslyckas med mitt liv igen,

då kanske min patetiska uppsyn och mina vidriga andetag inte är helt

förgäves