
Hon sprang för sitt liv och hjärtat bultade hårt i bröstet.
När som helst nu skulle huset flyga i luften, det var för sent att ångra sig.
Det skulle skapa tidningsrubriker. Det var trots allt inte ofta det exploderade
i Smålands djupa skogar. Hon log med
hela ansiktet där hon sprang. Äntligen fri tänkte hon. Smidig som en gasell
över Afrikas slätter sprang hon med lätta steg över den breda gamla grusvägen. Alla
som kände henne, visste att hon var ute och sprang sin dagliga runda vid tiden
då olyckan skulle ske, ingen skulle misstänka henne. För hon hade aldrig utåt
visat att deras äktenskap var dåligt. Hon hade aldrig berättat för någon.
De närmsta grannarna bodde flera kilometer bort i skogen och
kunde inte veta vad som försiggick på hennes makes marker. Och även om hon hade
gjort så att smällen skulle vara kraftig och inte lämna så mycket efter sig att
utreda, hade hon varit noga med att inte lämna några spår. Föga anade hon att
det skulle finnas bildbevis på henne när hon sprang ifrån huset. Hon såg aldrig
den kamouflerade mannen som sin vana trogen stod gömd i skogens grönska med
kameran redo. Hon visste inte att han hade ett helt rum fullt med upptejpade
bilder på henne i alla möjliga vinklar. Men hon skulle snart bli smärtsamt varse.
Skriven med bilden ovan ifrån skrivpuffs sida som inspiration.