Genomskinlig är jag inför dig
jag talar utan att du lyssnar,
egentligen.
Du som brukade lyssna så bra,
finnas där för mig
under alla mina ångestmörka timmar.
Du tittar knappt åt mig längre, du
som brukade smeka min kropp med din blick
innan vi förenades till en, älskade
stirrar nu ändlöst in i skärmen.
Genomskinlig är jag nu
som luft framför dig,
men du behöver mig inte längre
för att kunna andas.
OCH,
jag vill rycka den där jävla smartphonen ur händerna på dig,
jag vill kasta den HÅRT
in i väggen,
så att den faller i bitar,
miljontals små vassa skärvor,
likt mitt trasiga hjärta
mitt framför ögonen
på dig.
Men ett sådant beteende,
skulle klassas
som fulländad galenskap.
