"Jag har inga svar att ge dig, svaren du söker finns
inom dig" sa han när han vände sin gudomliga bredaxlade ryggtavla mot mig
och gick sin väg sådär charmigt som bara han kunde. "Kliché!" ropade
jag efter honom. Hans otroliga närvaro, hans sätt att se varenda liten detalj
var så oerhört attraherande för mig och jag fick bita mig hårt i underläppen
för att inte springa efter honom och kasta mig över honom. Ett sådant beteende
vore ytterst opassande, men impulsen bultade starkt. Min fläskläpp skulle nog
bestå i ett par dagar framöver. "Där ängslan, tankarna och känslorna
sitter fastnaglade i samma snurrande karusell. Snurrar runt runt runt tills jag
blir alldeles yr" mumlade jag för mig själv i sorlet ifrån uteserveringen jag satt på. "Hur ska jag kunna hitta några svar i det
trasslet jag bär omkring på?" tänkte jag och tog ytterligare en mun kaffe och tände en cigarett.
Det här skulle bli en lång dag.