Syrran Sara

Jag minns
små elakheter, jävelskap
lite på skoj sådär,
jag minns
att du brukade läsa högt för oss
om kvällarna, innan vi skulle sova
jag minns hur ditt lockiga hår
flöt ut över kudden
i sängen med överkastet,
det brun vit virkade mormorsrutorna,
jag minns att den bilden
kunde vara en trygghet för mig
om jag vaknade rädd i mörkret,
tittade mig förvirrat omkring
om änuu en mardröm spökat för mig
och jag kände mig liten och övergiven
ljudet av dina och tvillingsysterns andetag, lättnad
jag var inte ensam.

Jag minns att vi tog långa promeader, vi tre
när luften i lägenheten blev för jobbig att andas
ut i grönskan, tid för oss
åh hur vi pratade med varandra, fanns till för varandra
och trots små syskonelakheter
fanns vi alltid där
redo
att ställa upp för varandra.

Jag minns hur våra små barnhänder
slöt sig om lupinernas stjälkar
där de stod högresta och stolta längs vägkanten,
rosa och blålila svajande i sommarbrisen
dina händer något större än våra
plockandes en bit hemtrevnad
kärlek.

Jag minns hur vi tryckte ihop oss i soffan
tätt, tätt intill varandra, så nära det gick
o närmre ändå,
du luktade så gott
och vi pysslade med varandras hår, minns
hur du läste texten högt för oss, om det var utländska filmer
hur du förklarade handlingen enklare
om det var invecklat
så att vi också skulle få
förstå.

Jag minns hur du tog hand om oss
lät oss vara med dina kompisar och dig
och leka häst ute i gräset
när våra jämnåriga kamrater
inte ville veta av oss.

Jag minns
hur vi plaskade i vattnet,
skvätte ned varandra
simmade mot varandra under ytan
bar omkring varandra i famnen
som om vi var små bebisar,
skrattade glädje tillsammans,
skapade liv tillsammans,
som vi kunde stå ut med, njuta av,
 så länge vi var tillsammans
för det var en självklarhet
att vi älskade varandra.

Jag minns alla dina färglada parfymflaskor på den översta hyllan
spännande och lockande, med alla sina färger och dofter
wow, vad du kunde mycket i mina ögon
du var alltid så intressant att prata med
hade mycket att lära ut.

Jag minns hur du gjorde varm choklad till oss
inte på oboypulver, utan på riktig kakao
wow, tänk att du kunde göra det,
och gjorde det för oss.
sen drack vi det tillsammans
som en liten högtidsstund
som
värmde både kropp o själ.

Jag minns så mycket kära du
ler för mig själv
jag har inte glömt
det är gamla minnen jag lever på nu
när vi inte ses så ofta längre
när sådana trivaliteter som tid och pengar
få vara med och bestämma om
hurvida vi ska få träffas eller inte.

Jag minns så mycket,
mycket vill jag glömma
men aldrig det, aldrig dig
tacksamhet och kärlek strålar genom mig
det är det jag lever på
tills vi ses igen
skrattar glädje tillsammans igen
och skapar nya vackra minnen
till livets fotoalbum.

Tack fina du.

Syrran Sara, sist vi sågs <3

Älskar dig