Förbländande skönhetsillusion

Genom spritångande andedräkt
har vänliga ord talats till henne
genom alkoholglänsande blick
har man närmat sig henne
kärleksfullt smekt hennes hy
och hungrigt kysst hennes läppar
beskådat henne utan avsmak,
som om hon vore någon att titta åt
genom dimmbeslöjad alkoholglans
har man smekt,
monstret till en skönhet,
välsmakande kyssar
som har återupplivat en längtan inom hennes
välskyddade smärtande bröst,
hängivelsens ögonblicksförtrollning
och hon har gett av sig själv och
tagit farväl
med ett leende på läpparna
och en tår längs med kinden
för hon vet att gryningstimmen ska komma
den närmar sig, kommer
borta
är nattens magiska glimmer
och när hjälten vaknar till
och inser att det är en best
och inte en skönhet han har vilandes intill sig,
med avsmak i blicken
kommer han inte bära den längtan han väckt till liv inom henne
kommer det inte vara kärleksfulla ömsinta smekningar
som rinner längs med hennes kropp,
utan livets blod
när hon andas ut en sista gång
i grynningstimmens förbländande skönhet
naken och ful
och söker hans blick,
hjälten
som hon tog till sig
och kysste kärlek i
som inte ville veta av henne
inte kännas vid henne
i slutändan
som nu har gett henne
nådastöten,
blod över de läppar
som igår var kyssbara,
blivit hennes fall
ingen älskar,
ett monster
förblir ensamt.

Bild lånad från google.