Tillväxtultraljudet, allt började med tillväxtultraljudet.
En ren rutin, som skulle förändra allt. Min ofödde son, en hjärnblödning.
Vattenskalle till följd av blödningen. En förträngning som inte gjorde det
möjligt för vätskan i hjärnans ena ventrikel att rinna undan och tas upp av
kroppen. Åh du arma lille, varför?
Planerad förlossning i Linköping. Akutsnitt. Ny mr-röntgen
av din hjärna, den första utanför min mage. Operationen. Den fruktade operationen, som jag både längtat efter och bävat inför på samma gång, sen jag visste att
du var tvungen att få den.
Känslorna som svallade inom mig när jag följde dig och
ekipaget med läkare och barnsjuksköterskor genom de långa korridorerna ner till
operationssalen. Jag hade inte behövt följa med. Jag hade inte behövt se dig
så. Ändå kände jag att det var vad jag var tvungen att göra. Något jag ville
göra. Och jag fällde undan sidan på din intensivvårdssäng och ställde mig på tå
för att nå fram till dig under alla sladdar och papper och jag kysste din lilla
panna. Jag ville fylla dig med så mycket mammakärlek jag förmådde innan du
kördes in för att bli skuren i, endast en dag gammal.
Vi har tagit oss igenom
allt det där nu, tillsammans tar vi en dag i taget. Tillsammans möter vi det vi
måste, och tillsammans tar vi oss igenom allt. Det är vad jag behöver få tro,
för att orka stå upp, trots utmattningen som har kommit över mig. Tillsammans.
Skrivutmaningen på instagram hade en skrivövning som gick ut på att flödesskriva det man tänkte på under fem minuter. Här är mitt resultat.
Jag har så mycket som snurrar runt både tankemässigt och känslomässigt och jag längtar efter att få skriva igen, men oftast blir det bara små små fragment som kommer till mig. Hinner inte greppa någon större tanke, eller skriver jag utan att veta hur jag ska strukturera upp min text eller så. Men borde försöka ta mig tid att flödesskriva igen. Innan hade jag en period där jag flödesskrev en liten stund varje morgon. Kanske borde införa det igen, om jag kan få ihop det pusslet med två små barn. Att flödesskriva, ger oftast resultat hos mig och det är bättre än att inte skriv alls. Jag vill inte tappa min inre berättarröst.