söndag 23 oktober 2016

Måste, måste inte

Muren ska rämna en dag
våga, få tro
hoppas i ett oövervinneligt mörker
muren måste rämna.

Jag ser, alla ser,
vilket vackert villaområde ni har byggt
där era barn lekandes kan springa omkring
skratta högljutt,
vad fint, hjärtvärmande
idylliskt
något att vara stolta över,
ni förtjänar att få bo i fina bra hem
verkligen,
men det finns problem
när era mysiga bosättningar
byggs på nerblodad ockuperad mark,
där era barn hörs nu,
finns minnet av andra barns röster
sjungandes i vinden
där era barn skrattar nu
har andra barns röster
brutalt tystats ned
där era hus står
ligger andra människors hem i ruiner
när ni behandlar de som bodde där innan er
som skadedjur som ska fördrivas
Förintas!

Flera timmar om fredagarna
frustrerat stampande
står kvinnorna i svart
tålmodigt i rondellen
fast skit kastas över deras namn
över det dem gör
tålmodigt
varje fredag
sedan många år tillbaka
tydliga skyltar i händerna
Stoppa Ockupationen!

Måste våga hoppas
måste våga få tro
ingenting varar för evigt
de kan leva tillsammans med er
men de vill ha frihet för sina barn och barnbarn
de vill ha sina mänskliga rättigheter,
som ni har stulit ifrån dem, tillbaka
de vill slippa vara fängslade i sitt eget land.

Det är lätt att vara kaxig
när man har tungt beväpnad militär
som bevakar ens intressen och beskyddar en
när man river människors hem och fördriver dem från deras mark
för att sedan bygga åt sig själv
och man stjäl deras tillgång till vatten
stjäl deras mänskliga rättigheter
ögon med vapen som kontrollerar allt
för att tvinga dem till underkastelse, lydnad
på marken som ni nu har stulit ifrån dem
stulit!

Muren ska rämna
måste inte fördriva
måste inte döda
måste inte kasta molotovbomber
splittra familjer
måste inte skada
måste inte behandla som skadedjur
måste inte begå folkmord
måste däremot
låta Palestinierna få leva
som människor,
ockupationen måste falla
måste falla
måste
frige Palestinierna





måndag 9 maj 2016

Din sjukdom

Solen lös för oss,
värmde oss för en stund
stjärnorna förtrollade oss bortom tid och rum i vår kärlek
och jag fick vara din egen magiska måne
tiden var för dig och mig
de två galningarna
allt skulle vi klara av tillsammans,
allt ville vi dela tillsammans,
men jag blev till en sjukdom
som spred sig i din kropp.

Jag blev ditt hjärtas lidande,
din svidande magvärk,
din bultande exploderande smärta i huvudet
jag blev de röda ärrfårorna över din hud
blåmärkena på dina armar och ben
dina axlars tunga börda
din vackra ryggs smärta
dina kinders tårar
din själs trötthet.

Andas fridsamt älskade
du får lysa stark i din egen kärlekskraft nu
du ska få se att du blir frisk nu,
nu
slipper du din sjukdom.


Ta hand om dig min älskade.

torsdag 25 februari 2016

Kärleken talar sitt eget språk


Åh vad det sticker i era ögon,
när jag går hand i hand,
med min älskade,
vad de kulturella och religiösa skillnaderna
kliar ert förstånd till vansinne
för att ni med era fördomsfulla ögon
ser ytteligare en arab, och det skrämmer er
för alla vet ju hur araber är,
så ni dömmer ut min älskade
redan innan ni har träffat honom,
han får ingen chans att visa er
sin fantastiska personlighet
för ni är rädda för muslimer,
tror att det ni ser på tv och läser i manipulerad media
är den enda sanning som finns,
ni tror att alla muslimer
är kvinnoförtryckare och terrorister
det gör ont i hela mig
att ni är så inskränkta,
men det är ni som går miste om
att lära känna kärleksfulla fina människor
säg vad ni vill
jag vet att
kärleken talar sitt eget språk,
inte människans
kärleken bryr sig inte
om kulturella skillnader
och så länge han väljer mig
och jag väljer honom
så är det också han och jag
som ska välja att ta striderna
som kan uppstå mellan oss,
inte ni
ni behöver inte tycka synd om mig
när jag går hand i hand med min älskade
den här ”svenska vikingen”
har hittat sitt hjärtas kung, glädje
i en vacker palestinier
och när han sjunger för mig på arabiska
så dör mitt hjärta av glädje,
när han skrattar
bubblar min själ över
överväldigas
och i hans kyss försvinner jag helt
i hans famn är jag totalt förlorad
och så länge jag väljer honom
och han väljer mig
och kärleken växer i oss,
kan inget i världen, förutom döden
skilja oss åt.


tisdag 16 februari 2016

En strimma hopp

Jag skrek på min Gud, som jag tyckte hade övergivit mig,
jag skrek på mina systrar och jag vredgades något alldeles vansinnigt
mot min älskade
jag var ensammast i världen i mitt mörker
allt kändes så fruktansvärt tungt,
jag såg ingen annan utväg
än att jag var tvungen att försvinna
jag, som var hon den otillräckliga,
det fasansfulla aggressiva monstret,
som hade fått den sista glädjen i hjärtat söndertrasad
det fanns verkligen ingenting kvar bland skärvorna
allt var svart, och jag var vansinnigt förlorad
och aldrig tidigare i mitt liv
har jag någonsin blivit så rädd för mig själv
jag var övertygad om,
att nu hade jag förlorat förståndet precis
Monstret måste dö!
Men så,
mitt i all hopplöshet
mitt i helvetet, från ingenstans
en strimma hopp,
en liten tunn strimma, knappt förnimbar
men ljuset ifrån den blev överväldigande
för mitt destruktiva ångestmörker
det var som att livsglädjen på nytt
försiktigt sträckte sig fram och omfamnade mig,
och mitt söndertrasade hjärta
fick ömt omfamna livsglädjen igen
jag påmindes om kärleken, som finns överallt runtomkring mig,
omkring oss, att den inte alls var onåbar någonstans långt borta,
utan närvarande just nu här, i livet
i mig,
Gud fick mig att känna, att han fanns där och bar mig
och han viskade till min själ, påminde mig kärleksfullt
att jag har en plats här, och den är inte förgäves,
den är oerhört värdefull,
jag är en kraftfull skapelse
och jorden behöver mina andetag, min kärlek
jag har utrymme att finnas här i hela mitt jag
och min väg tillbaka till mig själv, och mitt bästa jag,
blir nog inte helt problemfri, fortfarande finns mycket som gör ont
fortfarande finns mycket mörker
men jag möter det inte ensam
det finns kärlek
och från och med idag, är mina steg inte vacklande, är mina steg
fast beslutsamma,
från och med idag
andas jag hoppfullt igen.


Det finns en kärlek som bär i oss alla.  

onsdag 9 september 2015

Snart igen


 Om det finns en mening med allt som sker,
att du och jag träffades av en anledning,
då är du precis där det är meningen att du ska vara just nu
och jag är precis där det är meningen att jag ska vara
försöker fylla mitt hjärta med tillit
varför älskling,
åh varför,
utsätter Gud dig för denna prövning?

Du har svårt med tilliten nu
din hjärna går på högvarv
och ditt hjärta är fullt av förtvivlan
över alla falska människor
alla illvilliga satar
som vill ditt svenska
och palestinska folk illa.

"Tänk inte så mycket på mig!"
Säger du över telefon
jag biter mig själv i läppen,
du känner mig inte tillräckligt väl ännu älskade,
för att veta hurdan jag är, hur mycket jag älskar
när jag står med ett hjärta sprängfyllt av kärlek till någon
"Du kan inte säga åt mig att inte tänka så mycket på dig, för det gör jag, För att jag älskar dig!"
"Galning"

Det är okej att jag älskar dig
mer än vad du älskar mig,
du har har annat i ditt medvetande nu
något som är större än mig,
jag får bo i ditt hjärta,
och jag är tacksam för det utrymme jag får
det gör ont i mig ibland,
men det är så verkligheten ser ut nu,
jag får acceptera det,
eftersom att du är så oerhört viktig, oerhört
betydelsefull för mig,
detta ändras inte,
jag älskar inte dig mindre,
för att jag inte är det viktigaste för dig i ditt liv,
min kärlek står orubblig,
för just nu är den så stark i mitt hjärta,
min själ,
att just nu är den min sanning
som jag håller fast vid, med krampaktig tillit.

En dag
min älskade
flyger vi båda fria
och jag får återigen
kuttra som en duva
med dina armar om min kropp,
och jag får kyssa din kind,
och kyssa dig där,
där bara mina läppar få komma dig nära.

En dag min älskade
står vi
sida vid sida, igen
och sjunger kampsånger
för vårt älskade Sverige
och för Palestina
och alla andra länder som,
behöver vår solidaritet.

En dag bjuder du mig,
att bo både i ditt hjärta och din själ, hoppas jag
som vi brukar säga
Om Gud vill!

Inga löften,
kanske flyger vi åt varsitt håll
och sången i mitt hjärta tystnar
för en stund
av den helvetiska smärtan,
vilar upp sig,
för att någon gång få sjunga på nytt.

Men nu är det ditt hjärta tätt intill mitt,
ditt hjärtas slag, i mina slag
och det är allt som betyder något
nu, flyger vi brevid varandra
med kärlekens och fredens sång
i våra hjärtan.

Snart ses vi igen, älskade
ta hand om dig tills dess
och må så bra som du någonsin kan

min vackra fågel. 

Mashnon


Mashnon

Som en ljummen vind från östern
kom du in i mitt liv,
vackra duva,
med fredens längtan i ditt bröst
flög du till mitt land
som nu också är ditt land,
smekte värmande min själ,
när jag inte trodde
att kärlek var ämnat för mig,
då kom du
som sänd från änglarna.

Stannade till hos mig, utan att veta varför,
som skeppet som likt av vågen knuffas mot land
blev jag den hamn du kom till,
där du kände hemmakänsla,
samhörighet,
och du belägrade mitt hjärta.

Du har stjärnans ljus i dina själaspeglar
de flammande mörka,
mystiskt vackra,
en glimt av Jerusalems sken
strålar däri,
och när du skrattar älskade,
sjunger mitt hjärta en kärlekssång
för oss två.

I din famn
finns en trygghet för mig
en känsla av lycka
som pulserar,
slår mig ur balans
vibrerar med livet självt.

Bara Gud vet hur det ska sluta, du och jag
och månen lyser hemlighetsfullt,
det spelar ingen roll älskade,
det får gå som det går
älskling,
det finns ingen återvändo för mig nu.

Du kallar mig galning,
och det är sant,
jag är galen, okontrollerat galen
i dig.

Ditt varma hjärta
har exploderat i min själ,
din omtänksamhet,
bär mitt hjärta
och din trygga famn
mitt kärlekstempel, att vila
att hämta kraft ifrån
andas lungt.

Du är tankspridd,
många idéer föds inom dig,
som popcorn som poppas,
sprudlande,
det finns en nyfikenhet på livet inom dig,
en enorm drivkraft,
att förändra världen,
till en vacker plats, utan våld
där vi kan mötas i kärlek
oavsett ursprung.

Och ibland är du lite smått nonchalant,
och jag blir galen på dig, habibi
men du lyssnar,
när jag behöver dig,
du tar dig tid att prata med mig
för att du bryr dig,
vill det bästa för oss båda,
och ibland är du överbeskyddande,
och jag kan bli tokig på dig,
och otrevlig ibland, när rädslan tar över inom mig,
men jag blir samtidigt rörd
över att se hur mycket du bryr dig,
hur mycket du är beredd att kämpa,
och jag tackar himlens ljusväsen
som har sänt dig till mig.

Redan vid första mötet hemma hos dig,
såg jag fröet till något stort i dig,
det finns en glimmande kärna i dig,
och tillsammans med mitt ljus,
kan vi stråla starka som de stjärnor,
vi älskar att titta på tillsammans.

Din charm,
är oemotståndlig för mig,
gör mig alldeles knäsvag,
vackra duva,
lägg ditt hjärta mot mitt,
känn hur våra hjärtan,
slår som ett, habibi
hur kapitulerar jag inte
i din närhet, hur dör jag inte,
i din famn,
det finns ingen annan för mig nu,

Jag ber dig älskade, låt oss rymma
på en flygande matta,
tappa all verklighetsuppfattning
och omfamna vår galenskap,
och låt oss skapa våra egna sagor,
till vår magiska levnadsberättelse,
skriven med kärlek, värme och
galningarnas hysteriska skratt,
och miraklet ska tindra i våra liv
när vi börjar våra liv på nytt,
från kapitel ett och framåt
tillsammans i kärlek,
du och jag, vi är lika på något sätt
jag älskar dig,
mashnon.



Tillägnad min älskade Wajdi
22/8 2015 .

onsdag 5 augusti 2015

Vackra blomma

Sara
vackra blomma
med stjärnljus glimmande
i dina livliga själaspeglar
med ett skratt,
böljande
som värmer de frusnaste av hjärtan
sprudlande
livlig
underbar
med en karisma,
du inte vet att du har,
som svidande bländar en i ögonen
man dras med.

Man får vara sig själv
allt är tillåtet
och ingenting är omöjligt
när man skrattar med dig
glömmer man sina bekymmer
andas en stund i nuet.

Det är min högsta önskan
att den kärlek din blodpump pulserar,
och som förkastar mörkret och eländet
med ljuset som strålar ifrån dina ögon
att mycket av den kärlek du ger till
dina medmänniskor,
ska du också ge till dig själv
och se och känna
varför vi älskar dig så.

Du har genomlevt mycket
som jag hade önskat att du hade sluppit
men du har vägrat att ge upp
och alltid återfunnit en tro, ett hopp i ditt bröst
om en ny morgondag.

Vackra blomma
du får flytta vart du vill i världen
jag får hantera min saknad bäst jag kan
men du får aldrig någonsin
lämna min livsande, lämna
mitt hjärta.

Jag skulle dö
och min själ långsamt förtvina
om du övergav mig
jag vore ingenting
ingenting vore jag
utan dig.

Må min livslåga slockna före din
så jag aldrig någonsin behöver uppleva
hur livet är att leva
utan dig.

Jag älskar dig
till tidens ände
vackra blomma.