Hon stod och putsade kotlettraden som butiken hade
marknadsfört som fläskytterfilé och som hon hade köpt till ett förmånligt pris eftersom
att det var kort datum på den. Hon tittade ofta efter de röda lapparna på
färskvarorna när hon var ute och handlade. Bra både för miljön som hon ville
skulle räcka till framtida generationer, och för hennes egen överlevnad. Livet
som pensionär hade visat sig att bli en ständig kamp för att få pengarna att räcka
till räkningar, mat, och att kunna hitta på något roligt med systern, väninnorna och barnbarnen. Men samhället brydde sig inte om en pensionerad änka, som hade
jobbat flitigt och betalat skatt i hela sitt liv. Pensionen kändes som ett hån
som skrattade henne elakt rakt i ansiktet. Hon och Bertil hade räknat med att få vara tillsammans den här tiden i livet, men ödet ville annorlunda och en hjärtinfarkt hade tagit honom
för sex år sedan. Så hon hade berövats sin älskade man och hon hade lämnats ensam
med att klara sig på en undermålig pension. Som tur var, var hon ekonomisk. Det
var sällan hon slängde något i matväg och 20-tals huset hon och Bertil hade köpt
tillsammans i sin ungdom, tillät henne att bo ganska billigt då nästan hela
lånet var avbetalat.
Hon gnuggade in kotlettraden i härliga kryddor och slängde
på några rejäla smörklickar och lite färsk timjan innan hon satte in den i
ugnen. Hennes tvillingsyster skulle komma på middag och stanna över natten då
deras flyg skulle avgå tidigt imorgon bitti. Dom skulle ut och resa bara dom
två, få lite kvalitetstid tillsammans. "Zakynthos... Grekland. Äntligen kommer jag!" Utbrast hon glatt
och tog en mun ifrån vinglaset som stod på arbetsbänken intill henne. Det var en dröm
som hade funnits i henne sedan hon var ung. Hon hade sett bilder ifrån
detta paradis när hon var en liten tös och bestämt att en dag skulle hon åka dit.
Sen hade saker i livet kommit emellan och det hade aldrig blivit av.
Sen, igår eftermiddag, hade hennes tvillingsyster ringt och överraskat henne genom att berätta att om hon hade några planer den närmsta
veckan så fick hon minsann avboka dem, för att hon hade minsann bokat två flygbiljetter. Sen hade dom
suttit och diskuterat över telefon och de hade även bokat ett hotell med "All inclusive", för att komma undan så prisvärt som möjligt. Som hennes syster
hade sagt kunde dom ändå välja att äta på andra restauranger om dom skulle känna för det.
Så hon hade inte protesterat, det gällde att passa på när
man fick en sådan chans. Hon blev varm i hjärtat när hon tänkte tillbaka på hur hennes
syster hade insisterat på att få bjuda henne på flygbiljetten. "Älskade fina syster!" Tänkte hon medan hon blandade ner salladsosten i sin
grekiska bondsallad, kvällen till ära. "Imorgon... Imorgon äter jag den
äkta varan, med äkta feta och supergoda oliver" tänkte hon och log
förnöjsamt. Hela köket uppfylldes av en angenäm doft ifrån kotlettraden i ugnen
och radion spelade den gamla låten Carlifonia Blue med Roy Orbison. Förväntningarna var höga. Det här
skulle bli en upplevelse hon skulle bära med sig så länge hon levde. Det var en stund av lycka för henne.
Mobilen låg urladdad i handväskan som hängde i hallen. Hon
hade glömt att ta upp den och sätta den på laddning när hon hade varit och handlat tidigare under dagen. Så signalerna gick aldrig fram. Signalerna av samtalet, samtalet
som skulle komma att förändra allt.
Skrivet utifrån skrivpuffs ord: Passa på
Man känner starkt att det kommer att vända på något sätt. Putsa bort ett par klyschor ("Förväntningarna låg i luften", och så vidare) så blir det ännu bättre.
SvaraRaderaHoppas på fortsättning!
Ja jag blev bara så glad att inspirationen infann sig så det bara flödade ur mig, du har rätt i att jag kan finputsa texten och hitta lite bättre formuleringar!
RaderaTack för din feedback!
Nu har jag bearbetat texten lite så vi får se om jag låter texten förbli såhär eller om jag hittar utrymme för fler förbättringar.
SvaraRaderaFörväntningarna känns och man anar fortsättningen. Bra skrivet.
SvaraRaderaTack så mycket!
Radera