onsdag 17 juni 2015

Alkoholens barn

I dina gråblåa själaspeglar,
förnimmer jag
ett smärtsamt minnesblänk
av en förälder som andas över dig
med alkoholdoftande andedräkt
du var bara ett barn
förstod inte,
vad som var fel
hur de kunde fortsätta att le
när du grät inombords
stökade och skrek som bara den,
vad som helst för lite uppmärksamhet,
när de valde alkoholen framför dig
och när du behövde dem
var det inte alltid de såg dig
när du ville vara ifred,
då klängde de sig fast vid dig
för att lindra sina egna dåliga samveten,
för att de visste i sina hjärtan att de hade försummat dig,
dina bröder,
tomhet
ensamhet
förtvivlan
inget av det
var någonsin ditt fel
berodde inte på ett ögonblick
över att du inte skulle ha varit ett älskansvärt barn
du sprang iväg med dina bröder
de jobbiga vuxna som betedde sig konstigt
kunde sitta där
med sina vidriga andedräkter
du borrade ner näsan i en mjuk och len kattpäls,
eller fann lyckan i tillgivenheten hos en hund
förlorad kärlek, av att inte vara tillräckligt sedd
blev till en tomhet i ditt ensamsargade bröst
och du klädde dig själv
i hoppets och andlighetens färg, lila
och som du sökte efter ljus att fylla
ditt annars så eviga mörker med
och du är vuxen nu
har lärt dig leva med det som har varit
lärt dig leva med smärtan som gör sig påmind ibland
och fylla ditt liv med meningsfullhet
du,
jag säger det igen,
tro inte för ett ögonblick på att något utav det
skulle ha berott på att du inte var tillräckligt älskansvärd
det var bara taskiga val, de gjorde i sina liv, 
de du råkade ha omkring dig just då
det var inte ditt fel, är
inte ditt fel,
du är inte som dem
jag har sett det ljus som bor i dig,
ditt ljus, som strålar som värme till människor runt om dig
jag har sett den kärlek som ryms inom dig,
den glimtar i hela din uppsyn, den bor i din själ

var inte rädd för att låta den synas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar